Torpetberget.com

Vad får man för 350 kronor? En tredjedels årsprenumeration på Spotify. En halv tank diesel. Tolv mosbrickor. Bra val alla tre. Men vi har valt att lägga den summan på den här bloggen. Och för de pengarna har vi fått en egen com-adress och, håll i er nu, slipper webbplatsens blandade annonser under ett helt år. Vi har hela tiden sagt att vi inte vill göra reklam för saker vi inte kan stå för. Och eftersom vi inte haft en aning om vad bloggportalen valt att klämma in på vår sida tycker vi att det är väl spenderade pengar att helt enkelt bli av med budskapen. Så nu är de väck.

Den gamla adressen fungerar som vanligt ett tag till eftersom du omdirigeras i bakgrunden till vår nya renare, snyggare och proffsigare bostad. Byt om ni vill.

Bloggen + ny adress – annonser = sant.

Publicerat i Övrigt | 2 kommentarer

House of plants

So far so good. Om ni inte fattade rubriken har ni inte Netflix.

Äntligen! ropade grannarna i min imaginära värld när vi drog presenningen av jordhögen som länge varit det enda synliga beviset på att något varit på gång. Som när en kvinna plötsligt slänger av sig stortröjan, mjukisbyxorna och stövlarna och avslöjar att hon inte alls blivit tjock utan är med barn. Och vi – är med växthus! Inte nu men om några månader. ”Ultraljudsbilderna” ser bra ut.

Jag vet att Stina berättat tidigare om projektet här på bloggen. Det har till och med figurerat bilder där hon stampat grus med en inhyrd maskin. Stina var med och gjorde ett hästjobb i höstas när bygget började och vi iordningställde en grusbädd. För trots att vi grävde själva gropen med hjälp av en grävmaskin hade vi flera ton dräneringsgrus som skulle transporteras med skottkärra och hällas ned i gjutrännan. Men sen hände inte mycket. Jobbet gick i stå eftersom vi inte visste hur vi skulle gå vidare. De första idéerna om att kallmura* lecablock direkt på gruset blev plötsligt en dålig idé. Mest för att vi hade svårt att få första lagret i absolut våg. Men också för att vi blev osäkra på om det skulle bli stabilt. Det var då tanken om att gjuta en grund, eller en klack, väcktes. Då skulle naturens lagar se till att botten hamnade rätt, tänkte vi. Men ingen av oss hade varit i närheten av en cementblandare så hela planen fick läggas på is.

Tills nu. Under plastduken hade gräset börjat frodas och höstvindarna fyllt grusbädden med löv. Innan vi ens kunde börja hade vi därför en timma av rensning framför oss. Stina tog tag om räfsan och jag skyllde på att jag var tvungen att plocka fram kap- och gersågen, plugga in den i väggen och sen finjustera klingvinklarna. Men innan jag hunnit plocka fram ögonmåttet var löven borta. Tro inte en sekund på att Stina gick på mina bortförklaringar. Hon är smartare än så. Stina insåg naturligtvis att det var mindre slitsamt att kratta bort lite löv än att dra fram en tung såg med ett ännu tyngre benstativ ur en alldeles för liten och ostädad snickarbod. Speciellt när det handlar om redskap som inte använts på ett halvår och därför ligger längst in, i mörkret, under lager av bra-att-ha-isolering. Innan jag ens kommit fram till sågen hade jag flyttat på en kompressor, en motorsåg, allehanda elverktyg, en frys, pärlspontpanel, ännu mer panel, sparad regelvirke, två gamla träskidor och otaliga båtrelaterade saker. Men Stina var glad, och jag var ”glad”.

Nu kommer vi till bakslaget. Några dagar tidigare hade vi stått på brädgården för att köpa virke till gjutramarna. En inre ram och en yttre. Trots att vi hade med oss en tydlig inköpslista lyckades vi bara få med oss hälften av allt virke vi behövde. Armeringsjärn, distansfötter, fixeringsreglar låg på kärran men bara hälften av virket alltså. Så här står vi. Påskhelgen är inte slut vilket betyder att allt är stängt. En ram är på plats men den väntar på sin kompis. Fast, det är ingen ko på isen. Vi måste läsa på om armerad gjutning innan vi går vidare. Men den biten är inte ny för oss. Att läsa på alltså. Nästan allt vi gjort på huset har vi gjort för första gången. På volley liksom. Trots det slutar det nästan alltid med att det blir rätt och riktigt i slutändan.

Böcker, Google, Youtube, hantverkare i vår bekantskapskrets, svärson! – here we come.

/Micke

*Att kallmura betyder att man lägger det som man normalt brukar mura bredvid varandra och låter ytan fixera. Man använder således inget bruk. Det vanligaste är stenmurar där natursten huggits, eller är noga utvald, till en form som är anpassad till andra stenar och som tillsammans ”låser” muren.

Publicerat i trädgård, utomhus | Märkt , | Lämna en kommentar

Härtappad sav

Efter bara några minuter rinner saven ur björken ner i flaskan.

Ett borr, en slang och en plastflaska. Det är allt som behövs. Sen är det bara att skörda mirakeldrycken – från en björk. Men ta inte vilket träd som helst. Savtappning ingår inte i allemansrätten.

Första droppen.

Nu är det skördetid för björksav. I gränslandet mellan vinter och vår, innan knopparna börjat slå ut, transporterar björken som mest sav och smaken har inte hunnit bli bitter. Christina hade läst om savtappning någonstans tidigare och ville att vi skulle testa. Jag hade ingen aning om vad hon pratade om. Eller rättare sagt; jag trodde att vi skulle tappa något som skulle likna lönnsirap. Men det visade sig var helt fel.

Med ett 5 mm borr och en slang från Jula gick vi premiärlös på ett träd mitt på gården. Och efter fem minuter var vi klara. Med den fysiska ansträngningen. Sen var det en lång väntan. Björken var visserligen givmild men släppte bara ifrån sig drycken per droppe. En droppe var tionde sekund. Sex droppar per minut. 360 droppar i timman. Först efter tre dagar var flaskan på 1,5 liter full. Och det var inte sirap i den. Det var kristallklart – vatten! För att inte riskera att få i mig något som skulle kunna vara giftigt lät jag Christina testa först. Efter två timmar utan märkbara symtom, som inte funnits där tidigare, testade även jag. Och jo, det inte bara såg ut som vanligt vatten det smakade även som vanligt vatten. Men med en liten, liten touch av sötma. Och då fick man anstränga sina smaklökar. Så, vad ska det här vara bra för? Vatten har vi mängder av i kranen. Att utvinna det ur ett träd kan tyckas vara extremt krångligt. Men så är det det här med savens märkliga kraft. Björksav går att köpa från olika hälsokostföretag. Som raw food. Men då är den säkerligen utblandad. I Japan är det en exklusiv dryck som kan kosta upp till 500 kronor för en liter.

Men varför tappar man saven? I Sverige är det en tradition som har flera hundra år på nacken. Då var det ett viktigt vitamintillskott både för människor och djur efter vintern. Förutom vatten innehåller saven kalium, kalcium, magnesium och socker. Och mängder av nyttig äppelsyra. Som medicin använde man saven mot lungsjukdomar, förkylningar, kolik, njursten, och skörbjugg. Linné ansåg att drycken även fungerade som laxermedel. Men det kan jag inte verifiera. Förr sa man att man ”drack märg i benen”. Som en hälsokur. Om det var sprit eller björksav man åsyftade låter jag vara osagt.

Lunds universitet presenterade en rapport om att björksav, eller rättare sagt björksockret xylos som saven innehåller, ska kunna motverka cancer. Artikeln publicerades i den ansedda tidningen Cancer Research 1999.

Glöm inte bort att plugga hålet om du inte vill dränera björken.

Men vad ska vi med en flaska björksav till? Förutom alla medicinska effekter, sanna eller osanna, tänker vi dricka det. Hållbarheten för färsk sav är max fem dagar om man håller den kall i ett kylskåp. För några år sedan var vi på ett kafé som serverade björksavsdricka. Det var gott så det ska vi testa att göra. Eftersom vi redan prövat att göra älggrässaft kan saft på björkens sav mycket väl bli årets dryck.

Men det kommer att finnas Coca Cola och Fanta i kylen – för fegisarna.

/Micke

Publicerat i Övrigt, historia, mat och dryck, trädgård, utomhus | Lämna en kommentar

Fågelextra

Steglits, gulsparv, hackspett och bofink.

Vi matar fortfarande fåglarna på Berget. Under vintern var det blåmesar, talgoxar, domherrar och nötväcka som kom på besök. Nu i april dyker andra arter upp. Grönsiska, gulsparv, bofink, hackspett och den tjusiga steglitsen äter sig mätta på talgbollar och frön.

Även ekorren tittar till oss i bland.

Jag har försökt att fånga fåglarna på bild och en del fåglar är mer tama än andra. Men nötskrikan är helt omöjlig att fota. Omöjlig!

Jag har suttit gömd och blickstilla i timmar, jag har ålat mig fram på golvet i farstun för att fågelhelvetet inte ska få syn på mig. Men precis när fingret närmar sig kamerans avtryckare flaxar pippin iväg. Sen sitter den och skriker hånfullt åt mig i ett träd långt bort.

Men desto roligare blev det häromdagen när jag tittade upp på himlen och så två mycket stora och svarta siluetter som cirklade över tomten. Havsörnar!

Sedan början på 2000-talet har antalet havsörnar runt Vänern ökat. I Ölme, där vi bor, har länsstyrelsen under vintern matat örnarna. Så nu finns det rätt många häckande par här. Mäktigt!

/Christina

Havsörnen har ett vingspann på 2,5 meter.

Publicerat i djur, utomhus | Lämna en kommentar

I’m back!

MikelrEfter några års frånvaro har jag återigen blivit inbjuden till bloggvärldens finrum. Och det kommer förhoppningsvis att göra mig gott. År av lättja har satt sina spår. Utan att jag tänkt på det har jag med tiden börjat slänga lustfyllda blickar mot plastfärger, EasyUp tapeter och byggplast. Jag har till och med råkat slänga en säck koskit uppblandat med halm och bös. Ja, ni hör ju själva hur långt nere jag varit. Inte ens AM, föreningen för Anonyma Mexitegelhusägare, har kunnat hjälpa mig. Men nu har min ”psykolog” efter tuffa förhandlingar med Stina kommit fram till en överenskommelse där jag som betalning för mina blogginlägg kommer att få bo kvar i torpet. Med tillägget att jag måste släppa tanken på en stor gasolgrill. Med elektrisk köttrotation. Med inbyggd termometer. Med bluetooth. Med överdel i termolack som skiftar färg efter temperaturen…

Fine with me. Jag ser det som en intervention.

Nu kör vi!

/Micke

Publicerat i Övrigt | 4 kommentarer

Sauerkraut, jawohl!

Jag hade i kummin, lagerblad och svartpeppar i min surkål.

Jag hade i kummin, lagerblad och svartpeppar i min surkål.

Surkål låter kanske inte jättegott, men det är det! Jag har gjort egen surkål ett par gånger och jag tycker den hemgjorda varianten blir både mildare och knaprigare än den man köper i affären. Dessutom är det nyttigt! Surkålen fermenteras med hjälp av mjölksyrebakterier och får högre näringsvärde än färsk vitkål och bakterierna som bildas är superbra för magen.

Nackdelen är att det tar lite tid, cirka fyra veckor innan man kan äta den, men det är det värt. Här kommer mitt recept:

Surkål

  • Ca 1 kg vitkål
  • 1 msk jodfritt salt*
  • 1 tsk hel kummin
  • Lagerblad
  • Hel svartpeppar
Surkal4lr

För att trycka ner vitkålen har jag en vattenfylld plastpåse mellan locket och kålen. Den tar jag bort när jag ställer burken i kylskåpet.

Jag hyvlar vitkålen med osthyvel eftersom jag inte äger en matberedare. Med maskin går det naturligtvis fortare. Det går också att riva vitkålen.

Blanda vitkålen med saltet i en bunke och låt det stå i rumstemperatur minst en kvart. Saltet gör att vattnet dras ur vitkålen.

Stöt vitkålen eller massera med händerna. Det är viktigt att kålen blir mjuk och släpper ordentligt med vätska. Smaksätt med kummin, lagerblad och svartpeppar (enbär, morot, äpple funkar också).

Pressa ner massan i en ren glasburk (jag brukar låta mina glasburkar stå ugnen 10 minuter i 125°, då vet man att de är steriliserade). Undvik hålrum och se till att innehållet täcks med vätska. Är det för lite vätska kan du fylla på med saltvatten, 1 msk salt/liter vatten.

Ställ burken på en bricka och förvara mörkt i rumstemperatur. Jag ställer en uppochnervänd papperskasse över.

Nu ska du öppna locket 1-2 gånger per dag för att lätta på trycket. När det inte pyser längre vid öppningen har syrningsprocessen lugnat sig och du behöver inte öppna burken mer.

Låt den stå 1-2 veckor i rumstemperatur, därefter två veckor i kylen. Smaken blir bättre ju längre den står.

Får ni tråkigt under surkålstillverkningen bjuder jag på en uppiggande surkålspolka. Sätt på repeat! 🙂

Smaklig spis!

/Christina

* OBS! Det måste vara jodfritt salt, jod dödar nämligen mjölksyrabakterierna.

Publicerat i Övrigt, inomhus | Märkt , , | 1 kommentar

Deadline för växthuset

En enkel skiss över växthuset. Vi ska inte ha glastak utan ett vanligt sadeltak med takpapp, så egentligen är det kanske inte ett riktigt växthus. Mer av en väldigt ljus bod.

En enkel skiss över växthuset. Vi ska inte ha glastak utan ett vanligt sadeltak med takpapp, så egentligen är det kanske inte ett riktigt växthus. Mer av en väldigt ljus bod.

Det går inte jättebra med växthusbygget. När vi hade grävt ur grunden och lagt i grus tog det tvärstopp. Det eftersom grunden inte är i våg! Suck, ibland är det trist att vara amatör.

Men tro inte att vi har gett upp! Eftersom vi jobbar i tidningsbranschen är vi deadlineskadade. Så för att få någonting gjort måste vi ha en sluttid – annars händer ingenting. Därför har vi satt press på oss angående växthuset. Vi har nämligen bjudit in våra vänner från Sarpsborg att fira midsommar med oss  – och det ska ske i… växthuset!

En kan få hjärtsnörp för mindre, men nu har vi lovat (och jag gör skriet-grimasen).

Första steget blir, såklart, att få grunden rak. Vi måste också gräva lite bredare längs ena långsidan så att ett dräneringsrör får plats. Men vi kan inte göra något förrän tjälen släpper taget. Det är 135 dagar kvar till midsommar. I morgon är det 134, och på fredag 133…

/Christina

Publicerat i Övrigt, utomhus | Märkt | Lämna en kommentar