Har jag berättat om min nya klyvyxa? En äkta Hultafors. Svärfar hade hyggligheten att spara två huggstubbar åt mig när han fällde träden runt huset. En hamnade i snickarboden och blev barkskalad enligt konsten alla regler. Den andra har stått mitt på gårdsplanen och lockat på mig utan resultat. För jag har gått i andra vedklyvartankar. Drömt om en elektrisk vedklyv. Med ett tryck på minst 5 ton. Men till slut gav jag vika. Köpte en klyvyxa och gissa om jag blev förvånad. Här har jag i alla år försökt klyva ved med yxor gjorda för scouter och brasvedsjägare. Ingen har berättat om det magiska med att äga en yxa gjord för ändamålet. Eller så har jag inte lyssnat. Klacken på bladet gör i alla fall underverk. Nu handlar det om teknik och inte om kraft. Tidigare var det tvärtom.

När bror och hans familj var på besök la jag upp en kubbe med en diameter på en halv meter och klöv den på ett hugg. Gissa om han var imponerad.

Jag berättade aldrig att den redan innan var sågad halvvägs med motorsåg.

/m