Nu har vi fattat ett viktigt beslut. Vi kommer att behålla husets karaktär och historia men inte i absurdum. Det blir tunna renoveringsskivor av gips på väggarna i kammaren. Lerkliningen som ligger direkt mot timret har släppt alldeles för mycket och väggarna bågnar. På det här sättet får vi släta väggar men bevarar ändå den gamla beklädnaden under. Vilket är lager på lager av gammal fin tapet. Säkert målad med livsfarlig blyfärg – men ändå.

Så om någon i framtiden skulle komma på idén göra en arkeologisk utgrävning av torpet – så varsågod! Allt kommer att finnas kvar – där under.

För den som inte hört talas om lerklining så kan jag berätta att förr var det den vanligaste metoden för att ”spackla” väggarna på insidan av ett timmerhus. Vanlig lera från åkern blandades med sågspån, hackad halm, linboss och ibland även rötter för extra armering. För att få leran att fästa gjorde man mängder av yxhugg på stockarna. Och när man var klart hade man en slät yta som det gick att tapetsera på.

Lerkliningen gjorde även att de annars otäta timmerväggarna blev vindtäta, värmeisolerade, höll undan möss och fungerade som ett brandskydd. Bra anledning att låta det sitta kvar med andra ord.

/m