När Micke putsat, byggt och satt upp gipsskivor har jag haft en date med taket i kammaren. Att jobba med tak är jätteroligt – om man är självdestruktiv, masochist och gillar ryska gulagläger.
Det gör inte jag. Ett riktigt straffarbete alltså. Men jag har kämpat på.
Taket har en höjd så jag precis kan nå det om jag sträcker på mig. Och det ska så småningom målas i en ljusgrå nyans. Men innan måste alla kvistar och spikhuvuden lackas med kvistlack. Två gånger. Annars blir det fula gula fläckar har vi förstått. Så under två dagar har jag trippat omkring halvt på tå och duttat med en pensel. Och resultatet blev – värk i axlar och nacke under lika många dagar.
Men det är kul när vi båda jobbar i samma rum. Mycket händer samtidigt. Och när vi äntligen lämnat rivningsfasen och börjat färdigställa är det extra roligt.
När jag ändå hade blicken riktad mot taket passade jag på att täta springorna mellan takplankorna med en slags elastisk övermålningsbar fog också. Men om det har ni ju redan läst här nedan.
/s
