Jag lovar och svär att det inte ska bli en blomblogg av det här. Men jag måste bara visa upp våra färgglada krokusar som tränger sig upp genom den grå höstlövsmattan. Ett litet symboliskt vårtecken. I böcker har vi läst att man ska låta allt växa som det vill första sommaren för att se vad som växer var innan man sätter igång och rensar. Tillsammans med snödropparna är det här det första resultatet – lila krokusar. Några får kanske vara kvar. Snöbären vid vägen likaså. Nu väntar vi på att nästa medlem av växtriket ska ploppa upp innan röjsågen får jobba.

Idag måndag värker kroppen på otaliga ställen. Två dagar på landet har satt sina spår. Inne i stugan har vi inte gjort något. Det varma vädret tvingade oss att ta hand om utemiljön. Stina har krattat löv. Både på gräsmattan och i bäcken. Den insjö som bildats i övre delen av tomten var resultatet av att bäcken var fylld med löv. Men nu porlar det friskt igen. Ja, rinner sakta är nog mer sanning. Hoppas bara att den rinner fort nog för att mygglarverna ska ogilla den. Jag däremot har byggt en eldtunna. Fick ett tomt oljefat av schyssta J på golfklubben. På en timma hade vi eldat upp allt skräp som vi samlat på oss under vintern.
Sen var det det där blå tefatet som legat på marken framför stugan sedan i höstas. Och som innehållit det gamla takteglet som takgrabbarna kastat ner från taket. Det har vi haft invikt i en blå presenning vilket fått pannorna att mögla och börja lukta. Nu tog vi tag i problemet och skottkärrade bort det till en slänt längre ner på grusvägen där vi tänkt anlägga en ny parkering. Flera ton var det. Därav träningsvärk i lår och ryggslut. Taktegel ska tydligen vara bra bärlager. Vi får fylla på med sten senare.