Sotar’n kom och inspekterade murstocken igår. Med ”rökbomb”, skumgummi och ficklampa rusade han upp och ned för takstegen för att slutligen millimeterinspektera området bakom kakelugnen i nedre kammar’n. Det är inte ovanligt med läckage i anslutning mellan murstock och kakelugn i gamla torp eftersom murstocken står på stabil stengrund medan kakelugnen är placerad direkt på trägolvet som naturligtvis rör sig med resten av timmerstommen. Sotarmurren rynkade pannan och berättade om rök mellan kanalerna inne i skorstenen. En putsning av rökanaler kostar 1 000 kronor per meter har jag fått berättat för mig. Och det är två kanaler på vardera fem meter. Så när domen skulle förkunnas var det en fråga om tio tusen kronor. Läckagen betecknade han som mindre och antecknade det i protokollet – men det blev inte eldningsförbud. Jippiee! Till och med min putsning fick godkänt. Det betyder att kakelugnen är klar för eldning. En liten mineritplatta ska jag skruva upp på hanbjälken på en av takstolarna som låg lite för nära murstocken på vinden. Och sen ska sotar’n komma på nytt besök när vedspisen är på plats för en slutbesikning. Skönt att något blir enklare och framförallt billigare än vi räknat med.

Det enda som retar mig lite är att muraren som byggde den nya skorstenen lät murbruk ramla ner i en av rökkanalerna till köket. Där har det fått lång tid på sig att härda och blivit till en stenhård klump som täcker en bit av kanalen. Trots flera försök med pipstålskaft och blylod ville den inte ge med sig. Vi får se vad vi kan göra med ett schysst armeringsjärn lite längre fram. Annars får vi leva med en skorsten med astma-symptom.

/m