Det är ingen garanti att man får löst grus på vintern. Grävskopechauffören fick gräva långt in i högen för att komma åt ofruset material.

Det inte bara heter så utan lät likadant när killen i mastodontgrävskopan på bergtäkten släppte ner ett halvt ton grus på vår lilla släpkärra – makadamm!
Maxlasten är 550 kilo så vi borde ha klarat oss med en marginal på femtio kilo om bergsmannen känt vikten rätt i sin lilla spak. Hjulen gick fria men motorn fick slita hårt i uppförsbackarna mot torpet.
Men sluta nu tyck synd om materiella ting. Och tyck lite synd om min kropp istället. För som jag berättat är vägen upp mot torpet oplogad. Och vintergångstigen är knölig eftersom den är skapad av en häst som brukar gå förbi på sina dagliga turer med sin matte. Om det heter så i hästvärden. Hur som helst så fick bilen och kärran stå parkerad 100 meter från verandan. Och jag fick fara som en danskfärja i Helsingborg mellan huset och vägen. Slitsamt? Jäpp!
Men nu är det klart! Och gruset täcker marken under det som ska bli ny trossbotten. Jag har även ersatt den uppätna stocken med en ny. Och det ser – skitsnett ut. Även om vattenpasset säger något annat. Men om vi ska vara ärliga. Spelar det någon roll? Inget annat är ju rakt. Så om luftbubblan i libellen inte är precis i mitten så har vi bestämt oss för att det bara är charmigt.
Eller tidstypiskt.
/Micke

Hitta felet. Kan ni komma på vad som inte är från 1800-talet i den här bilden? Första pris är en golvläggningskurs utan handledare.