Leca och snickra

Var det 45 eller 55? Äntligen börjar köket se ut som ett… ja, om inte kök så i alla fall ett rum igen.

En meter snö och femton minusgrader. Perfekt jobba-ute-väder. Om man är självplågare. Vilket vi tydligen är. För när hyvleriet ringde och meddelade att golvet var färdigt blev det helt plötsligt bråttom att få trossbotten klar. Visserligen är det vinter men nyhyvlade golv bör inte ligga för länge innan de kommer på plats. Inte ens om det får ligga ute. Så laddade med underställ, två par sockor, varma tröjor, mössa och handvärmare från Zippo satte vi oss i bilen och vred värmereglaget på max. För att en timma senare stå med var sin snöskovel på grusvägen mot torpet och skotta oss svettiga för att få bilen genom snövallen. Det är inte byggprojekten som tröttar ut oss. Det är snön. Men så gled allt över till en kanonhelg. Med blå himmel, sol och dagsmeja. Inte alls kallt. Så länge solen behagade vara uppe vill säga. För så fort den sänkte sig bakom trädtopparna i väst sjönk både temperaturen och humöret. Och då var det bara att packa ihop och åka hem. Men vi fick mycket gjort de soliga sextimmarspass vi var igång.

Med en konstnärs precision…

Ramverket skruvade vi färdigt direkt på lördagen. Vi förstärkte med vinkeljärn i hörnen eftersom vi skulle lossa fästskruvarna som vi tillfälligt satt i syllen för att hålla ramen rät.
Men varför lät ni inte ramen vara fastskruvad i syllen, kanske ni undrar? Jo, vi resonerar som så att golvet var ”flytande” från början – av någon anledning. Så om vi låter vägg och golv vara separerade även i framtiden kan vi byta delar av syllstocken om det skulle behövas utan att göra åverkan i köket. Och det är kanske samma anledning som den gamla byggherren hade en gång. Vad vet vi.
Hur som helst. Nästa uppdrag blev att pyssla med kantbrädor. Värsta Panduro-jobbet. De långa brädorna fick vi figursåga runt syllstenar och murstock för att de skulle passa. Det tog lite extra tid eftersom vi inte ville lämna sågspån på marken efter oss och därför fick springa ut och in med bitarna hela tiden.
Sen kom mörkret, kylan och hemresa.

Men efter upptining och en natts sömn i stan var vi tillbaka igen på vilodagen – som vi valde att inte helga. Istället vägde vi in den nya bärlinan, hällde ut lecakulor på marken, krattade och började skruva blindbotten-botten. Om det är så det heter. Vi ratade asfaboarden till förmån för råspont. Som vi tror har större motståndskraft mot värmesugna gnagare. Stina sågade och jag skruvade i ett rasande tempo.
Då – slutade den upphausade skruvdragaren att fungera. Och trots en hel timmas uppladdning vägrade den att starta igen.
Så var den arbetshelgen slut.
Men nu börjar det se ut som ett golv igen. Och jag kan nästan känna hur mina Ernst Kirchsteiger- fötter går på det varma breda trägolvet till sommaren.
Fast det är då det.
Nu tar vi en vecka ledigt och försöka tjäna ihop lite mer pengar till brädgår´n.
/Micke

Den enda som vantrivdes var Milou. Om det berodde på kylan eller den nya röda jackan vet vi inte.

Om torpetberget

Vi som bloggar heter Christina Jarnlid och Mikael Lindblom och vi bor i Kristinehamn i östra Värmland. Under en längre tid hade vi letat efter ett fritidshus i vår närhet. Inget plinthus från 60-talet. Utan ett hus med anor. Något att försöka bevara. Utan att för den skull göra ett skansenhus av det. Under sensommaren 2009 hittade vi ett charmigt torp mellan Kristinehamn och Karlstad på Blocket. I annonsen – ett sött torpparadis med skogstomt. Efter visningen en solig sommardag kunde vi konstatera att det söta huset hade hål i taket, vattenskador, tvivelaktiga golv och utdömd skorsten. Helt perfekt! 2014 tog vi det stora steget och flyttade ut till det lilla torpet. Följ med oss på vår resa mot vårt drömtorp. Välkomna!
Det här inlägget postades i köket, trossbotten. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Leca och snickra

  1. Sara skriver:

    Flitigt, flitigt!
    Ha, ha stackars Milou! Kanske ett något mer militärinspirerat täcke hade fallit honom i smaken?

  2. Elisabeth O skriver:

    Hade ni varit Ernst hade ni säkert haft Lecakulorna som golv… Eller en kant av makadam = )
    Ni är imponerande!

  3. Micke skriver:

    Sara: Tro´t eller ej men vår Jack Russel Milou är en tjej. Men alla tror liksom du att det är en kille. Hergé som skapade seriefiguren Tintin döpte hunden i böckerna efter sin ungdomskärlek som kallades just Milou och var en tjej. Där fick du lite onödigt vetande som du glänsa med i baren nästa gång, ha ha. :o)

    Elisabeth: Tack! Och du har rätt. Eller så hade Ernst känt in rummet, låtit materialet talat till honom och sen dragit in ett träd och gjort om det till tallrikshylla. :o)

  4. Sara skriver:

    Ha ha, det visste jag inte! Och ändå är jag uppfödd med Tintin.

  5. Kan ni berätta lite mer om leca fraktionen ni använde, var det 12-20K? Lade ni det mellan singel och råspont?

    • torpetberget skriver:

      Hej Jostein! Vi har vinterstäng torpet så därför har vi varit oaktiva på bloggen och missat din fråga. Förlåt. Vi måste nog också be om ursäkt för svaret du kommer att få. Vi har helt enkelt ingen aning. Vi letade efter olika lösning på isolering av mark och fick från flera ställen tips om att använda just Leca. Eftersom Lecakulor både tar upp funkt och släpper den ifrån sig. Men vi borde ha lagt plast direkt mot marken först. Det struntade vi i. Vi var och är motståndare mot plast i alla former. Men som svar på din fråga; vi vet inte vilken fraktion det var. Vi köpte lecakulorna på säck från Granngården. Billigast och same same, tänkte vi.
      Men, efter det har vi varit i kontakt med andra personer som jobbar med byggnadsvård och de har varnat för Leca som markisolering. Nu använder man tydligen någon typ av glaskulor istället. Varför minns jag inte. Det är tre år sedan vi byggde golvet i köket. Men när vi såg din fråga så plockade vi bort en grundsten och inspekterade. Och det såg precis ut som när det var nybyggt. Om det beror pa att vi har haft tur eller om vi gjort rätt enligt våra markförhållande vet vi inte.
      Summasummarum, när det kommer till byggnadsvård och gamla tekniker och material är det helt omojligt att få raka och samstämmiga svar. Till slut får man helt enkelt bara bestämma sig och börja bygga. Så har vi resonerat.
      Lycka till.
      Micke
      PS Lecakulorna la vi direkt på marken och hällde makadam över. Och som jag skrev så borde vi eventuellt ha lagt plast först mot mark och punkterat den med en kniv för avrinning. Men frågar du om några år så är det säkert något annat som gäller, ha ha.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s