Eller om det var kon. Hur som helst, mot den ramsan har jag i alla fall lutat mig i alla år. Trots det blev jag lite tveksam när E skrev ett inlägg och undrade om det verkligen var hö man hade använt som markisolering i vårt torp. Halm borde ha fungerat bättre, fortsatte hon. Och visst har hon rätt. Men visst fasen var det hö jag körde ut i skottkärrorna och la på hög. Osäker plockade jag med mig en stor näve strån för vidare transport till E – min personliga lantbruksexpert. Och nog var det hö. Eller gräs. Uppblandat med löv, mossa, pinnar och en massa annat skräp. Antagligen skördat från tomten eller utefter vägkanten. Inget E skulle kunna tänka sig att ge till sina hästar. Inte ens om det vore färskt. Vi beslutade oss för att kalla det bös. Och så här i efterhand kan vi konstatera att böset inte har fungerat som man tänkte sig för 100 år sedan. Fukten har fått det att kompostera och skapat en miljö som i alla fall fått en stock att murkna totalt och skadat flera andra.
2011 isolerar vi med små kulor av lera – leca.
Och om 50 år kommer någon annan besserwisser än mig sitta och klagar över det valet.
/Micke

Isolering anno 1899 – typ.