Karl Andersson levde nästan hela sitt liv på torpet Berget.

Och han får den bästa platsen. I kammaren bredvid kakelugnen. Här kan han sitta bakom glas och ram och hålla koll på oss.
För er bloggrookies kan jag tala om att Kalle är torpets ursprung. Det var han som byggde eller flyttade huset till den plats det ligger idag. Och det är han som tillsammans med hustrun Emma och sina två söner bodde på Berget från slutet av 1800-talet fram till sin död 1964.
Vi hade bett grannarna öster om vägen att leta i sitt fotoalbum efter en bild där Karl, Emma eller torpet kunde vara med. Och de lyckades. På ett gammalt blekt färgkort satt Karl. Kanske var det taget i torpet. Kanske inte. Vi skannade in bilden och gjorde ett svartvitt porträtt som vi ramade in. Som en hommage.
Han ser väldigt beslutsam ut. Hård och lite ärrad. Som om han levt ett slitsamt liv. Och med våra mått mätt var det säkert så. Det här var en man av det rätta virket. Som klarade av att försörja en familj med små medel i ett enkelt torp som vi idag bara kan tänka oss som sommarhus. Respekt!
Välkommen hem Kalle!

/Micke