 Senior och junior lägger den första buren på plats. |
 Brun bli röd i häxbrygden. |
132! Smaka på de siffrorna. Så många kräftor fiskade vi upp ur hemligt vatten i natt. Hemligt, för att man ska hålla bra kräftvatten för sig själv, men helt lagligt och med tillstånd från vattenägaren. Svärfar stod för kontakter och redskap. Och vid skymningen placerade vi ut 23 burar på cirka en meters djup utefter strandkanten av sjön. En timma senare, i mörker och utrustade med pannlampor, plockade vi upp 63! kräftor. Antingen är det ett bra kräftår i år eller så var det här ett fantastiskt bra kräftvatten. Klockan tre på natten, och efter ytterligare två skördar, kom vi sammanlagt upp i otroliga 132 krälande urtidsdjur. Hur coolt är inte det? Och inte blev natten sämre av att fullmånen lyste upp sjön och visade oss vägen mellan burarna. Stina och syster M skötte elden och grillade korv. Jag, svärfar och systersonen rodde båt och vittjade mjärdar.
Klockan halv fyra på natten plockade vi upp redskapen och åkte hem och sov några timmar. Men redan klockan elva idag satte vi igång och kokade lag. För vi ville inte riskera att några skulle dö i baljan. Den största grytan vi kunde hitta fylldes med vatten, grovsalt, krondill, socker och lättöl. Och när vattnet kokat upp var det spa-dags för våra nypvilliga kräldjur. Lika fascinerande som det är att se när kräftorna växlar färg från brunsvart till rött i kokhett vatten, lika makabert känns det att släppa ner dem levande. Men det finns säkert sämre sätt att dö på om man är kräfta.
Nu får de ligga i frysen i en vecka. Sen blir det stor kräftfest.
Slurp!
/micke
 En hel badbalja med snapstillbehör! |
Lyllisar!! Jag blir brun, nej röd av avund! Men är dom inte blå??
Jag har bara vaga minnen av nåt kräftfiske i en bäck när jag var liten o koket o dilldoften o nypen o en som smet som jag försökte hålla som husdjur men som rymde o dog.
La bud på en skog med två sjöar (sic!) o kräftfiske i juni, fick den inte o det var kanske tur för då hade vi blivit ruinerade som det ser ut. Vi hade fått bli landsbygdsbor på riktigt, sälja huset i stan (kanske lika bra det, som det får lida av akut ointresse, leda och slöhet från dess odugliga ägare). Synd på flott 50-60-tal!
Slurp-slurp på er, lyllisar!
Cecilia: Blå? Nej, våra såg i alla fall brunsvarta ut innan dom hamnade i grytan. Att ha kräftor som husdjur lät som en vågad sysselsättning, ha ha. Vi skulle byta vårt boende i stan mot ett hus i skogen, med sjötomt, alla dagar i veckan. Så känns det nu i alla fall.
Fyra dagar kvar. Sen är det slurpdags. ;o)