Syllen fick ingen ny stock utan en hemgjord limträbalk i samma mått istället. Dörrposten är bara tillfälligt stöttad. Men trappen är klar!

Det är en väldigt luftig verandan vi har just nu. Huset ser ut som det har tappat sina båda framtänder. Och allt beror på att dörrarna var i dåligt skick och måste renoveras – eller, hemska tanke, bytas ut. Presenning kändes då som en snillrik uppfinning och en bra ersättare i ett så´nt här fall. Men den idén, en regnig blåsig septembermånad, visade sig vara en riktigt usel idé. Det stormade som värst när vi försökte få duken på plats. Presenningen stod som en spinnaker ut från fasaden innan vi lyckades spika fast den mot väggen. Vi måste hitta en annan lösning på det problemet snart.
I helgen har vi verkligen nött på snickarbyxorna. På jobbschemat stod: syllbyte, fönsterkittrensning och trappbygge. Fast när vi hade stagat upp verandan och rensat bort den avlidna frontsyllen hände det som alltid händer oss. Och som vi därför borde ha vant oss vid. Projektet växte.

Kraaas!

Sidostyckena till dörrposten visade sig vara lika dåliga som stocken därunder. I alla fall i nederkant. Och eftersom svärföräldrarna var på besök, och det råkade ligga en motorsåg med nyslipad kedja i bagagerummet på deras bil, plockade vi helt sonika ut hela dörrkarmen. Och där är vi nu.
Roligare var det att bygga en trapp. Skapa är alltid roligare än att riva. Vi valde att göra en enkel torptrapp. Tät som en låda med ett litet utstick. Storleken blev ungefär som den betongtrapp vi hade tidigare. Fast cirka trettio centimeter bredare. Nu ska vi bara bestämma oss för om vi ska stryka den med roslagsmahogny eller järnvitriol. Det lutar åt fuskmahogny. På gammalt vis med bland annat trätjära och linolja. Då får den även en skyddande yta.
Stinas kittsprättaruppdrag var mer åt det monotona, långdragna och riskabla hållet. Speciellt när kittet var stenhårt och glasen millimetertunna. Tre rutor fick sätta livet till. Två små och en stor. Tre rutor med gammalt munblåst glas. Det svider i hjärtat. Som tur var kan vi använda den trasiga stora rutan för att skära till två nya av de små. Men den stora får vi nog ersätta med en ny. Av kulturglas för 680 kronor kvadraten hos glasmästaren. Han ska ju leva han med.

Vi har även hunnit slösurfa och hittat ”nya” köksmöbler på Blocket. Bland annat en soffa i miniatyrstorlek som förhoppningsvis ska ta mindre plats i vårt lilla kök. Det får bli ett mellanprojekt.

To be continued.

/micke

Domkraften från Biltema höll tyvärr inte trycket så länge som vi hade hoppats. Svärfar is Demolition man.