Varje husägare sätter sitt eget märke när han eller hon renoverar. Även vi. När det blev dags att klä in sockeln med vatt- och sockelbräda fick sticksågen hjälpa till för att plankorna skulle passa mot de ojämna syllstenarna. Men för att slippa figursåga allt exakt föddes en form som vi sen höll oss till runt hela farstun. Eller form och form. Det blev den sväng som sticksågsbladet kunde klara av utan att gå av helt enkelt. Men resultatet blev riktigt bra. Det ser nästan ut som vi försökt oss på lite snickarglädje. I sin allra enklaste form.
Apropå form. Hålet i väggen har fått sin fyllning efter det att presenningen visade sig var fel lösning. En tillfällig dörr av plywood. Med handtag av guld. Eller egentligen – guldfärgad plast. Inte helt inbrottssäker kanske. Men det krävs lite brytande för att komma in och det borde avskräcka de allra klåfingrigaste. Resterande busar får grannarna ta hand om. De har jaktlicens hela bunden.
Originaldörrarna står i uthuset hemma i stan. Och nu har vi bestämt oss. De bli kvar på torpet. Därför ska de få åka till finsnickeriet för totalrenovering. Allt annat hade känts fel.
Det är kärlek det.
/micke