Under det första lagret av takpapp…

Tiden för att rensa vårt verandatak från takpapp hade jag satt till – en timma. I enlighet med Arga snickarens arbetsmodell. Om ni är bekant med honom. Men om jag hade haft surhantverkaren Anders på plats hade han med all säkerhet skällt ut mig monumentalt när han sett vad jag hunnit med. För efter fyra timmar har jag bara kommit halvvägs. Det som borde ha varit ett lager takpapp att rensa visade sig vara hela åtta! Och på vissa ställen ännu fler. Och alla lager var spikade tätt, tätt med pappspik. Vilket gjorde att det på vissa håll var mer metall än papp. När vatten läckt in har en bit papp spikats på – gång på gång på gång. Innan det knappt var tätt mellan lapparna. Då har man klätt in allt med ett nytt lager – och börjat om. Det förklarar den vågiga yta som taket hade.
Taket visade sig även vara så ruttet i ytterkanterna att de plankorna bara är att kassera. På sina ställen var det endast flisor och spån som färgen krampaktigt höll på plats. Bara genom att resa stegen mot kanten gjorde att den delen av rivningsprocessen var avklarad.
Men listerna med snickarglädje fick vi bort något sånär felfria. I alla fall i sånt skick att vi kan använda dem som mall för att göra nya.
Själva taket bestod av obarkade brädor. I varierande tjocklek och skiftande bredder. Listen som var spikad som ett avslut mot väggen visade sig vara – trummvirvel – en ovanligt rak gren. Men fortfarande bara en gren. Där hade insekterna tuggat i sig av barken och lämnat spånet efter sig. Jag gissar på Blåhjon.
Tanken just nu är att vi avlägsnar hela brädtaket från bjälkarna och spika ett nytt av råspont. Då slipper jag pilla upp alla tusen pappspik som är kvar och får ett tak som inte svajar när man går på det som belöning.
Men – jag hinner ändra mig.
Det har hänt förr.
/micke