Som en tjuv om natten, eller snarare som en bergsget om natten, vinglade vi runt på stenblocken i mörkret utanför åkeriet i stan. Vi hade blivit lovade av ägaren att välja ut ett passande block som vi kunde använda som sten framför vår nybyggda trätrapp. Helt gratis. Och här fanns massor. Stenblocken var gamla markstenar som rivits upp vid en byggnation för några år sedan och sen blivit liggande. Trots att det var frestande att välja en stor maffig avslutningssten kände vi att det nog inte skulle passa vårt lilla torp. Så vi bestämde oss för en av de minsta. Ungefär lika stor som betongblocket vi hade tidigare. Men den här var på riktigt. I mörkret, trots att klockan inte hunnit bli sju, lastade vi stenblocket på vår släpkärra och körde hem. Låter som ”a walk in the park” men var något helt annat. För små stenblock väger nästan lika mycket som stora stenblock, tror jag. Det måste var något med ordet ”block” som skapar vikt. Och trots att åkeriet var fyllt av kraftmaskiner med hydrauliska klor, armar och gafflar fick vi förlita oss på våra egna muskelkrafter. Så går det när man väljer att ”handla” efter stängningsdags.