Än är det en bra bit kvar till Kina.

Jag är bara tvungen att visa er helgens bekvämaste arbetsställning. Det är naturligtvis Stina som passar på att kombinera vila med arbete när hon ska gräva ett hål till vår flaggstång. Till frostfritt djup. Som i vår del av Sverige är minst 1,2 meter. Inte så enkelt att handgräva som det kan låta. Speciellt när spaden blev verkningslös redan efter en halvmeter i det smala gjuthålet.
De första 30 centimetrarna var mjuk matjord och a piece of cake. Efter det kom cirka 60 centimeter lerjord – också det en kakbit. Men sen blev det värre. Marken var plötsligt stenhård. Och trots att jag försökte spetta med ett järnspett medan Stina låg på mage och slöskyfflade med vår lilla trädgårdsspade lyckades vi bara komma ner ytterligare drygt 10 centimeter innan vi fick ge upp – för att solen gick ner.
I kväll tog vi därför en sväng förbi torpet efter jobbet för att se hur vårt ”gräv” såg ut i dagsljus. Men det var inte mycket att se. Grundvattnet hade trängt upp och fyllt igen hålet. Kanske kan det hjälpa till att softa upp botten något. Det hoppas vi på i alla fall. För vi måste nog komma ner de sista 30 centimetrarna också om vi ska få 9 meter flaggstång stå rak i framtida stormar.