Dörrleverans utan glassplitter är lycka.

Plywooddörrar i all ära men så täta eller speciellt snygga är de inte. Även om våra gäster tvångsmässigt försöker övertala oss om motsatsen. Vi saknar våra glasdörrar helt enkelt. Men snart ska de få återkomma till torpet i nya versioner. Som ”mark II”. Eller med tillägget ”s” om de vore Apple. I veckan lastade vi nämligen upp dörrar och karm på släpkärran och körde iväg till snickeriet i österled. Vilket kändes tungt lyxigt. Nu ska de få kärlek i form av isärtagning, renslipning, reparation och omlimning. Och det av ett fullblodsproffs. En möbelsnickare med finmotorik som en hjärnkirurg ska lägga sina känsliga händer på dem. Får dom dropplister och blir täta också kommer vi att vara grymt nöjda. Det kändes som dörrarna och Kajsa, som snickaren heter, fann varandra där i mörkret på industriområdet. För till skillnad från de vackra men slitna 1700-tals dörrar som redan stod och väntade på sin tur i väntrummet verkade våra dörrblad bli en smekning. Om det stämmer får vi veta i slutet av november. Då kan vi se resultatet. Det blir min julklapp till Stina. Och hennes klapp till mig. God jul.

Vi återkommer med bilder på resultatet.

/Micke