I'm a lumberjack and I'm okay, I sleep all night and I work all day!

En fil är ett måste. Särskilt om man råkar såga i sten eller i marken. Vilken jag naturligtvis aldrig gör. Men klingan blir, efter ett tag, slö ändå och ska då filas med 15 graders lutning.

Att ha skog inpå husknuten innebär en ständig kamp för att hålla den på avstånd. Hela tiden dyker det upp skott från gran, tall, björk, asp, al och sälg. Och alla verkar växa frodigt och snabbt. Så det var tur att vi fick köpa en begagnad röjsåg från pappas gamla jobb. För utan den hade stugtomten växt igen och Micke ansökt om jakträtt. Därför axlar jag selen ett par gånger om året, trycker hjälmen över huvudet och drar i gång sågen. För att röja är faktiskt kul. Lite för kul kanske. Allt inom synhåll åker ned. Vilket Micke gärna talar om för mig. Ibland ryker ett lövträd med. Ett miniträd som växt en massa år i onödan. Och ibland blir ett områden lite oplanerat kal. Vi är inte alltid överens om hur skövlingen ska gå till.
Och det som tar minuter att såga ner tar timmar att ta ha hand om. Därför har jag i nästan två dagar dragit ris som jag lagt på hög i en glänta. Det kommer bli en rejäl majbrasa – eller vinterbrasa – om vi inte orkar vänta till våren. Men några granar har vi sparat. En ska vi ta redan i år. De andra får växa i fred till framtida jular.

/stina