Micke, pappsen och T lastar kärran. Arbetsledaren, jag, håller i kameran och talar om hur allt ska ligga, typ.

Efter två års idogt renoverande har vi lärt oss en sak. Virke behövs – jämt.
Det är alltid någon bräda som behöver bytas, ett hål som måste lagas eller en grej som ska byggas. Så nu sparar vi på allt. Även små träbitar kan vara bra att ha. Och råkar vi handla för mycket på brädgården – ja, då sparar vi det med. Vi lämnar inte tillbaka något. Därför har vi en liten hög bakom stugan. Brädor staplade med ströläkt så de inte möglar.
Men virkesinköp gräver stora hål i plånboken. Särskilt när man som vi äger ett gammalt torp med udda dimensioner.
För några helger sen när mina föräldrar kom på besök hade de sina vänner T och GB med sig. De ville se vår renovering och trakterna runtomkring eftersom T, som ung, hade tillbringat några somrar här.
T och GB nämnde då, i förbifarten, att de hade virke som låg och skräpade till ingen nytta. Så var vi intresserade så var det bara att komma och hämta det – gratis. Vi tackade naturligtvis ja och kopplade på släpvagnen. Gratis är inte bara gott, det är för oss ett välbehövligt tillskott i en virkeshungrig renovering.
Så i helgen när vi hade hälsat på mina päron passade vi på att hämta brädorna som visade sig var prima klingsågat virke. Torkat i garaget i cirka 20-30 år. Fantastiskt. Det kommer att komma till god användning. Först ut är till snickarglädjen runt farstutaket.

Tack T och GB!

/stina