Äntligen

Dörrarna fick behålla sin kromoxidgröna originalfärg. Men i en ljusare nyans. Mest för att närmaste grannen hann före med att måla sina dörrar ockragula. Lägg märke till vår ovanligt höga Jack Russel.

Här är paret vi umgåtts med i över tre månader. Ibland tajt. Men oftast lite kyligt på distans. Under tiden har en anskrämligt ful plywoodskiva fått tjänstgöra som dörr på vår 1800-talsfasad. Men i helgen som gick hade den sista strykningen med linoljefärg torkat och det blev dags för kofoten att bereda plats för det gröna parets återkomst.

Om ni minns så hade finsnickaren ”Kajsa Kavat” bytt några dåliga brädor åt oss, tätat torrsprickor och fixat dropplister. Det var i december. Sedan dess har jag bytt nederdelen på karmen och gjort en ny tröskel. Den gamla var av betong (!). Och när den nya tröskeln kom på plats, och karmsidorna hamnade i rät vinkel, försvann den breda springan i nederkant mellan dörrarna, där mössen sprungit in och ut, och som vi grämt oss över så länge. Den som vi trodde berodde på att bladen var skeva. Happiness!

Plywooden höll i alla fall snön ute medan pardörrarna låg på bockar i verksta´n i stan.

Vi passade även på att höja hela dörrkarmen några centimeter så att det skulle bli mer spelrum till golvet i hallen. Tidigare var det omöjligt att få mattorna att ligga kvar.

Men snickrandet har inte varit utan problem. Eftersom vi ville montera dörrarna efter regelboken, och inte tillåta vattenpasset att vara ”torprakt” som vi brukar, fick det nya konsekvenser. När karmen var i lod, våg och rät visade det sig att väggen inte var det. Så vi fick bland annat montera dubbla brädor, på varandra, som foder runt dörrarna på utsidan för att bli av med de nyuppkomna springorna. Klumpigt? Inte alls. Nu i efterhand tycker jag att det blev snyggare än innan. Lite som en kraftig tavelram runt ett konstverk.

Nästa uppgift blir att dreva karmen på insidan med lindrev och sätta upp 145 mm breda foder. Stina har börjat skrapa väggarna i farstun. Vilket betyder att renoveringen av det sista utrymmet av torpet är på gång.

Sen är vi klara!

Om vi bortser från att köksgolvet ska målas, golvlister ska monteras, järnskivan vid spisen ska brännas, fasaden ska målas, gnistplåtar framför eldstäderna ska införskaffas, trädgården ska planeras och planteras, förråden ska renoveras, brunnen ska restaureras, bäcken ska grävas ur, golvet på kallvinden ska bytas…

Joråsåatt

/micke

De skadedjursangripna nederdelarna av karmen fick vi såga bort och ersätta med nya delar som vi limmade på plats med träplugg och sen förstärkte med spikbläck på utsidan.


Om torpetberget

Vi som bloggar heter Christina Jarnlid och Mikael Lindblom och vi bor i Kristinehamn i östra Värmland. Under en längre tid hade vi letat efter ett fritidshus i vår närhet. Inget plinthus från 60-talet. Utan ett hus med anor. Något att försöka bevara. Utan att för den skull göra ett skansenhus av det. Under sensommaren 2009 hittade vi ett charmigt torp mellan Kristinehamn och Karlstad på Blocket. I annonsen – ett sött torpparadis med skogstomt. Efter visningen en solig sommardag kunde vi konstatera att det söta huset hade hål i taket, vattenskador, tvivelaktiga golv och utdömd skorsten. Helt perfekt! 2014 tog vi det stora steget och flyttade ut till det lilla torpet. Följ med oss på vår resa mot vårt drömtorp. Välkomna!
Det här inlägget postades i exteriör, farstun, pardörrar. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Äntligen

  1. Peter Sörensen skriver:

    Ursnyggt! Vilket fantastiskt jobb ni gör med ert vackra gamla torp. Bravo!

  2. Sophie skriver:

    Så fint!! En eloge för det fina arbetet. Jag tycker det blev jättefint med det gröna även om ockragult är fint också. Funderar på vilken färg vi ska ha på dörrarna till vårt torp när det blir dags, det står nog mellan just kromoxidgrön och ockragul… ska nog skrapa lite och se vilken som är original först kanske. //Sophie

  3. torpetberget skriver:

    Peter: Ha ha, tack! Det betyder lite extra när det är du som säger det. :o)

  4. torpetberget skriver:

    Sophie: Helt rätt tänkt. Även om den äldsta färgen vi hittade på dörrarna var röd. Typ engelsk röd. Men om vi hade valt den var vi rädda för att dörrarna inte skulle stå ut nog mycket från fasadens faluröda färg. Så då föll intresset på ockragul. Men som jag skrev, så hann grannen före. Så då var vi tillbaka på den gröna. Och det ångrar vi inte.

  5. Lundagård skriver:

    Klar lär man aldrig bli 🙂 Roligt att titta in på era fina sidor och vilken härlig entré ni har fixat med väldigt snygga dörrar!

  6. torpetberget skriver:

    Lundagård: Tack! Nej visst är det så. Men sen beror det på hur mycket man väljer att se. I somras var vi helt renoveringsblinda i en hel månad. Och torpet fungerade fint då också. Ha ha. Det handlar nog om att det hela är en hobby. Och en hobby kan man ju hålla på med hur länge som helst. Skrev jag att vi ska sätta upp en flaggstång också? Ha ha. Ni har en väldigt fin, och inspirerande, blogg ni också. Och betydligt mer våghalsiga än vad vi är när det kommer till att blanda stilar. Spännande. Ha det gott

  7. Ping: Årsredovisning « Torpet Berget

  8. Ytterdörrar skriver:

    Du det där har du gjort riktigt bra, snygg grön färg dessutom!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s