Tölit*

Obekvämt. Märk mina spända käkben. Ett tecken på dåligt humör.

Det jag gör just nu i farstun är så tråkigt att det egentligen inte förtjänar ett inlägg. Men ni som läser vår blogg ska väl inte har roligt hela tiden! För det har inte jag. Och jag delar gärna med mig av jämmer och elände.

Mina planer innan helgen var att skrapa taket och slipa hela farstun på en dag. Det tog två.

Två dagars monotont arbete. Att hålla på med innertak är inte direkt ergonomiskt. Slipa 30 sekunder, vila i tio, slipa i 30 sekunder, vila i tio och så vidare.

Nä, man skulle ha levt på 1500-talet. Michelangelo, den latmasken, låg på rygg på byggnadsställningar när han målade taket i Sixtinska kapellet. Så får det bli nästa gång jag ska renovera ett tak.

Men klart blev det till slut. Häromkvällen fortsatte jag med att shellackera alla kvistar och maskera fönsterrutorna med tejp.

På lördag blir det målning.

Då är renovering roligt igen.

Stina

*Tölit betyder tråkigt på värmländska.

Bänken ser ut som den fått röda hund. Men lugn, det är bara schellack som jag penslat på kvistarna för att kådan inte ska blöda genom färgen.

Om torpetberget

Vi som bloggar heter Christina Jarnlid och Mikael Lindblom och vi bor i Kristinehamn i östra Värmland. Under en längre tid hade vi letat efter ett fritidshus i vår närhet. Inget plinthus från 60-talet. Utan ett hus med anor. Något att försöka bevara. Utan att för den skull göra ett skansenhus av det. Under sensommaren 2009 hittade vi ett charmigt torp mellan Kristinehamn och Karlstad på Blocket. I annonsen – ett sött torpparadis med skogstomt. Efter visningen en solig sommardag kunde vi konstatera att det söta huset hade hål i taket, vattenskador, tvivelaktiga golv och utdömd skorsten. Helt perfekt! 2014 tog vi det stora steget och flyttade ut till det lilla torpet. Följ med oss på vår resa mot vårt drömtorp. Välkomna!
Det här inlägget postades i farstun. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Tölit*

  1. Elisabeth skriver:

    Uh att ni örker! Imponerande.
    Vi tog fuskvägen i hallen i lillstugan med renoveringsgips, men det visade sig att det inte direkt var någon genväg. Spacklingen och slipningen var inte att leka med, för vi var för snåla och använde bitar som blev kvar från stora skivorna. Det ska jag inte göra om!

    • torpetberget skriver:

      Örker och örker. Man måste ju, och då är det bara att bita ihop. 🙂
      Slipa och spackla gipsskivor är ingen höjdare. Ofta är det så att genvägar blir senvägar. 😉
      Stina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s