Det blev en chansning till slut när vi skulle gjuta fästet för flaggstången. För trots att våra intentioner var goda fick vi ge efter för

Klart! Lägg märke till far i bakgrunden. Så renklädd kan man bara vara om man inte behöver hjälpa till.

verkligheten. Hålet i gräsmattan var tänkt att bli 1,2 meter djupt. Det blev bara 0,8. Vi nådde en gräns för vad vi kunde klara av med bara handkraft. 80 centimeter – sen bestod botten av stenhård lera med inslag av allt för stora stenar. Och om vi ska vara ärliga så tog armlängd och ork slut samtidigt. Lägg sen till att vatten envisades med att sippra in från kanterna och fyllde det vi grävt ur snabbare än vi hann tänka ”jäkla skithål”. Då förstår ni vår frustation. Vi fick skopa upp vattnet så fort vi kunde, fylla i torr cement, röra om till en gröt, kasta i sten och trycka ner det 300 millimeter breda pappröret. Klart. Men bara nästan. För innan en ny omgång cement var blandad låg det vi gjutit redan under vatten. Frågan är om det någonsin blev en klack i botten av gropen som det var tänkt eller om cementgröten hann lösa upp sig? Svaret är – att vi inte har nå´n aning.

Men sen gick det bättre. Pappröret höll tätt och den nya cementsmeten fyllde tuben, med balken, som det skulle. Fast då upptäckte vi nästa problem. Eftersom vi inte hade kommit ner nog djupt hamnade u-balken 40 centimeter högre än beräknat. Vilket gjorde att höjden för det nedre förborrade hålet, som flaggstången ska bultas i, hamnade knasigt högt. Men det är en petitess i sammanhanget. Resultatet ser bra ut – på ytan. Och vi kan borra ett nytt hål i efterhand.

Nu har vi ”bara” två orosmoln på vår himmel: Kommer stången att välta över torpet när stormarna sliter i flaggan? Kommer tjälen att trycka upp betongklumpen när det närmar sig ett tjog minusgrader till vintern? Båda scenarierna är fullt möjliga.

Kom inte och säg att vårt liv saknar spänning.

/Micke – betongrookie

Före och efter. 80 centimeter är djupare än man tror. Men är det nog djupt?