Resan hem blev på skakiga hjulaxlar. Kärran var tungt överlastad och däcken var millimetrar från att skrapa i skärmarna.

Två ton prima jord direkt från en traktorskopa! Det blev lösningen, och räddningen, för vår köksträdgård. Att köpa säckar med planteringsjord på trädgårdshandeln till vår stora bädd var inte att tänka på. Fast länge såg det ut som den enda lösningen. Men efter tre mobilsamtal hittade vi till slut en vänlig granne i byn som lät oss hämta två kärrlaster jord från hans jättehög. Tack för det! Det första kärran lastade vi med hjälp av traktorn. Den andra handskyfflade vi själva. Det tog styggt i nacken eftersom vi var tvungna att tömma kärrorna på samma sätt.

En enkel men stilig lösning tycker vi.

Men nu är jorden på plats och midsommarpotatisen är pluggad. Och vi kan bara hålla tummarna för att knölarna ska hinna upp i tid. Vi är några veckor sena i år. Kanske ska vi lägga en duk över landet för att skynda på processen?

Under tiden som Stina kupade jord och planterade frön och jordpäron byggde jag en spaljé till bondbönorna, av sly som fanns i närheten. Nu är det bara att vänta på att de första gröna bladen ska titta upp ur jorden. Än så länge ser det lite trist ut. Fast det finns redan något grönt i ett av hörnen. En liten rabarberplanta som vi fått av mor och far. Den bör klara av att producera stjälkar till, i alla fall, ett par rabarberpajer redan i år.

Håll tummarna för att brunnen inte sinar i år. För i så fall har vi problem.

/Micke

Stina planterar morötter och huvudsallad i en av rutorna.