Torpet Berget

1800-talsglädje

Förberedelserna tog längre tid än att borra och såga fram själva formen.

När vi renoverade taket på verandan förra våren tog vi bort alla lister med snickarglädje som satt runt takfoten. De hade tappat allt för många ”tänder” för att få komma upp igen kände vi. Men tanken var vi skulle tillverka nya bums. Med de gamla listerna som förlaga. Men det har tagit tid. Trots att brädorna sedan länge varit noggrant utvalda från den vältorkade hög vi fick i vintras.

En man och hans verk. Originalet till höger och min kopia till vänster

Förra helgen tog vi äntligen tag i konsthantverksproduktionen.

Med tumstock och penna fick plankorna millimeterprecisa streck på längden och bredden. Ett virrvarr av linjer som mer liknade en visualisering av relativitetsteorin än snickarglädje. Men efter att borrmaskinen gjort snörräta rader med 25 mm hål, och sticksågen sågat höger- och vänstervinklar, blev det väldigt, väldigt, originallikt – och snyggt.

Det enda negativa var att brädorna envisades med att flisa på baksidan av borrhålen. Trots att borret var nytt och jag varierade både hastighet och tryck. Men som sagt – det var på baksidan. Hantverk betyder att det ska synas att det är gjort av en hand och inte en datoriserad maskin. Och ingen kommer att se några flisor när brädorna blivit uppspikade och fått färg. Fast – om jag känner mig själv rätt kommer jag att peka ut alla misstag varje gång vi får besök.

Jag måste besinna mig, måste besinna mig, måste…

/Micke

Anledningen till att vi valde bredare brädor än originalet är att det nya taket har ett litet större utskjut.