Kalla mig Röjar-Stina! Efter den här dagen var slyn i diket endast ett minne blott.

Vi arbetar inte heltid med att renovera torp, vi måste ju dra in lite stålar också så att vi har råd med vår hobby. Till vardags jobbar vi på varsin länstidning, jag med layout och Micke med foto. Det hör inte till vanligheterna att jag skriver men förra veckan hade jag en krönika i Värmlands Folkblads Hus&hem-bilaga. Och eftersom den handlar om torpet så lägger jag ut den här.

”Jag och skidskytten Björn Ferry har något gemensamt. Och då pratar jag inte om skidskytte, även om jag också kan skryta om en bakgrund som medaljprydd gevärsskytt i min ungdom. Däremot har vi ett annat stort intresse: röjsågning.

Ur VF:s Hus&hem-bilaga i 4 april i år.

Det råkade jag se när jag surfade in på Ferrys armstarka sambo Heidi Anderssons blogg häromveckan. En av bilderna visade att Björn gillar röjsågar så till den milda grad att han till och med förvarar dem i sovrummet. Så långt har inte jag kommit – än.
Det hela började när jag och min sambo blev torpägare för snart fyra år sedan och vi var tvungna att ta hand om en vildvuxen naturtomt. Snabbt märkte vi att det var lönlöst att springa runt med sekatör och finsåg. Inte förrän min far fixade fram en begagnad proffssåg med selar och harnesk fick vi ordning på torpet – och då var jag fast.
Så fort minsta lilla planta av al, gran eller tall tittar upp ur marken är jag där med röjsågen. Vrooom – borta! Blommor, buskar och utemöbler, allt ingår i min riskzon numera.
Ferry säger att röjsågning är bra träning. Första gången han använde sågen fick han rejäl träningsvärk. Det har inte jag märkt av. Men det beror kanske på att Björn har 120 hektar skog och jag bara 0,35 tomtmark.
Det enda besvär jag har upptäckt är en osmickrande hjälmfrisyr. Mitt hår brukar vara voluminöst men efter en timma med hjälm är håret oåterkalleligt platt. Det förklarar varför Ferry ser ut som han gör. Kanske är det dags att även jag skaffar en röjsågsfrilla á la Ferry?
Och kanske gör jag den snabbast och billigast själv – med klingan.”

/Stina