Torpets nya kompis

xxx

Med boden fastsurrad vid en trästock försökte vi dra huset av kärran genom att köra bilen framåt. Det gick bra tills allt kilade fast sig och däcken började slira.

Bod, skjul eller uthus? Vad vi ska kalla vårt nya tillskott på tomten har vi inte riktigt bestämt än. Men våra vänner envisas med att kalla det för muminhuset. Och om ni kan er Tove Jansson så vet ni vad vi talar om. Men vi tar det från början.

xxx

Med hjälp av vajervinschen på kärran blev lastningen en promenad i parken.

För en vecka sedan satt vi och slösurfade på Blocket och hittade en annons om en gammal bod som ägarna ville ge bort. Om någon bara kunde komma med en bra idé om vad den skulle användas till. Det lilla huset hade nästan 100 år på nacken och kom ursprungligen från Katrinefors pappersbruk utanför Mariestad. Vad den hade använts till visste man inte. Men för 60 år sedan blev den kasserad som företagsegendom och hamnade vid Vänerns strand hos en av de anställda där den först fungerade som utekök innan den blev degraderad till redskapsbod. Men nu passade det lilla huset inte längre in i den moderna gårdsmiljö som hade växt fram. Även om den fortfarande hade ett känslomässigt värde för familjen. Förslagen rasade in. Lakkoja, lekstuga, hönshus… Vi skrev ett sms och förklarade att vi ville återställa boden till dess ursprungliga skick och ställa den vid vår grönsaksodling som trädgårdsförråd. Vilket ägarna verkade gilla. Vi skickade med länken till bloggen så de hade säkert insett att vi tar små byggnader på allvar.

I fredags åkte vi de sju milen med en gigantisk släpkärra för att hämta det åttkantiga huset. Enkel match tänker ni. Inget kunde vara mer fel. Att lasta och transportera en två meter bred, och nästan tre meter hög, rund stuga var galet knepigt. Och säkert lite dumdristigt. Stina var övertygad om att nästa inlägg skulle handla om ett dike utanför Gullspång och om brasved. Men så blev det inte. Trots att många pekade roat på oss när vi åkte förbi med vårt husvagnsekipage.

Nu står muminhuset och väntar vid torpet. Och när tjälen ger vika ska vi göra en ordentlig grund att ställa den på.

Så tack snälla västgötar. Vi ska ta hand om ert muminhus och se till att det får vara med i minst 100 år till.

/Micke

Om torpetberget

Vi som bloggar heter Christina Jarnlid och Mikael Lindblom och vi bor i Kristinehamn i östra Värmland. Under en längre tid hade vi letat efter ett fritidshus i vår närhet. Inget plinthus från 60-talet. Utan ett hus med anor. Något att försöka bevara. Utan att för den skull göra ett skansenhus av det. Under sensommaren 2009 hittade vi ett charmigt torp mellan Kristinehamn och Karlstad på Blocket. I annonsen – ett sött torpparadis med skogstomt. Efter visningen en solig sommardag kunde vi konstatera att det söta huset hade hål i taket, vattenskador, tvivelaktiga golv och utdömd skorsten. Helt perfekt! 2014 tog vi det stora steget och flyttade ut till det lilla torpet. Följ med oss på vår resa mot vårt drömtorp. Välkomna!
Detta inlägg publicerades i exteriör, odling, trädgård. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Torpets nya kompis

  1. Pingback: Rapport från grönsakslandet | Torpet Berget

  2. Pingback: Årsrapport | Torpet Berget

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s