Vi röjer inga källor. Därför får butiken vara anonym.

Vad är det som gör att man vill gräva ner nya växter varje år? Det spelar liksom ingen roll om det redan är fullt i raderna och de gamla individerna inte hunnit dö.

För visst skulle det vara snyggt med något nytt, högt, färgglatt just här? Eller kanske något ätbart bär i buskform precis där? Så mal det i mitt huvud varje vår.

Jag har tidigare nämnt att jag fick ett presentkort på en trädgårdshandel när jag fyllde år. Och äntligen, efter flera veckors skissande och funderande, kopplade vi på släpkärran och åkte iväg för att handla.

Det tog bara en kvart för oss att fylla den första kundvagnen. Och innan vi var klara hade vi fyllt en till.

Här är inköpslistan:

Här ska det bli bär. Om inget djur dem förtär.

• 6 säckar jord
• 2 säckar kogödsel
• Fyra hallonplantor
• En svart vinbärsbuske
• En krusbärsbuske
• Tre påsar sättpotatis
• Persilja
• Dill
• Rosmarin
• Fem plantor blodnäva
• En planta vit flox
• Fiberduk och snöre

Framme vid kassan gissade Micke på att det skulle kosta över 1000 kronor. Bingo! Så rätt han fick. På kassaapparaten stod det 2 300 kronor.

Vi började redan för en vecka sedan med att ta bort presenningen från odlingsbädden och vända på jorden. Den var väldigt blöt och tung så den fick ligga och torka till sig lite. Därefter fyllde vi på med ny köpejord. Presenningen hade vi för att förhoppningsvis bli av med knäpparlarverna som åt av vår potatis förra året. En blogg som vi läst tipsade om det. Gummiduken har legat på jorden hela vintern. Vi får se om det hjälpte.

Påsar med frön till grönsakslandet hade vi redan så de var bara att börja så i rader.

I stora landet gror just nu; potatis, rödbetor, spenat, rädisor, morot, rödlök, bondbönor, ringblommor, lin och jordärtskocka. Det var det hela.

Nu börjar slitet med att hålla ogräset borta. Vi håller tummarna extra hårt för att vi ska lyckas med morötterna i år. Antingen dog de förra året eller så misstog vi dem för just ogräs. Det blir ooolidligt spännande.

Om några veckor är det sockerärtornas tur att få komma i jorden.

Kristi himmelfärdsdagen firade jag med att gräva ner bärbuskarna. Micke, den latmasken, hade arbetshelg så jag fick fixa det själv.

Bäravdelningen har jag placerat till vänster om stigen som går mot stugan. Jag tror att Karl, som en gång bodde i torpet, har odlat potatis där för jorden var väldigt lättgrävd. Nästan inga rötter eller stenar bråkade med mig.

Och då var det bara en sak kvar. Att be till växtlighetens gudinna Flora om att djur och insekter ska hålla sig borta från nyplanteringarna.

Annars j#€&%r!

Stina

Sedan i höstas har presenningen legat på landet. Förhoppningen var att det skulle döda ogräset. Men när vi lyfte bort den visade det sig att den mer fungerat som ett drivhus. Fail! Nå, efter lite rensande och vändande blev jorden fin. Och nu har vi sått.