Stina är på taket och jag på marken. Har ni läst bloggen tidigare vet ni varför.

För tre veckor sedan åkte vi till torpet för att vinterstänga. Stina krattade löv och jag tömde vattensystemet. För er som har uppvärmda fritidshus kan jag berätta att det innebär att slangen från brunnen måste tappas på vatten, rören i huset tömmas, varmvattenberedaren likaså, luftskruvar avlägsnas och kranar lämnas öppna. Inte så avancerat men väldigt, väldigt tråkigt. Förra fredagen gjorde vi ett nytt besök. Stina var ledig så hon åkte dit tidigare och förberedde kvällsmiddagen. Vid sjutiden parkerade jag bilen och gick mot stugan. Gissa om jag blev förvånad när jag genom fönstret fick se Stina stå i köket och skölja grönsaker! Någon hade tydligen missuppfattat vad det innebär att vinterstänga ett hus. Det krävdes ett extra glas rödvin innan fredagsmyset infann sig den kvällen.

De nya julgardinerna triggar oss faktiskt att fira jul i torpet. Gröt på vedspis. Smaka på den.

Det är lite så vi använder huset. Att vinterstänga innebär inte att vi slutar vara där. Det betyder bara att rymdkylan kan rulla in och snön lägga sig meterdjup utan att det gör något. Att åka ut till torpet när det står i vinterskrud, göra upp eld i kakelugnen och vedspisen, är livsglädje för oss.

Den här helgen var en sådan helg då vi valde att inkassera lite – livsglädje. Minus kyla och snö förstås. För trots att vi är i slutet av november är det åtta plusgrader ute. Möjligen lite kallare inomhus. Jag tog en ny omgång med lövräfsan och Stina satte upp julgardiner. Jag skruvade upp porslinsknoppar och Stina målade en list framför kakelugnen. Men det viktigaste jobbet av alla var nog det Stina gjorde på stegen när hon rensade hängrännorna från löv och granbarr. Det hade vi inte gjort sedan de kom upp för fyra år sedan. Och en del hade redan förmultnat till jord och gjort det omöjligt för regnvattnet att komma förbi.

När hon var klar visade hon upp sina smutsiga händer och förklarade att hon tänkte gå in i köket och tvätta sig. Trots att jag tyckte mig se ett litet leende på hennes läppar följde jag oroligt efter. Inte förrän Stina plockade fram en flaska med mineralvatten ur skåpet under diskbänken kunde jag andas ut.

Jag har nog blivit lite vattenskadad.

/Micke

Handduksknopparna, som egentligen är keramikknoppar för elsladdar, letade Leif på Ovolin fram ur en låda på deras verkstad. Tack för det. Listen runt kakelugnen målar vi för att kunna bestämma oss för vilken färg vi till slut ska måla golvet i kammaren med. Mörkt eller ljust, mörkt eller ljust, mörkt… Bild nummer tre – blöta löv i en hängränna. Thats it.