Säg hej till Ola!

xxx

Att fälla träd är inte så enkelt som det ser ut. Särskilt inte när väderappen visar 15 sekundmeter i byarna.

Ola är trädfällare. Han fäller träd på besällning. På bilden har Ola precis nedlagt vår monstergran. Det stora trädet som lutat sig över torpets östra gavel i säkert hundra år. Varje höst, när nattliga stormar dragit in över vårt landskap, har vi legat sömnlösa i stan. Granar har ytliga rötter som river upp stora rotvältor när de faller. Så vi har inte bara varit oroliga för att granen skulle blåsa ned över huset. Rotsystemet hade med all sannolikhet slitit med sig halva gaveln oavsett åt vilket håll stammen brakat ned. Så därför ringde vi Ola – trädfällar’n.

Med ett vajerspel i vinkel och ett perfekt rikt- och fällskär landade granen mjukt och odramatiskt in i skogen. Du kan se en actionfilm i Hollywoodklass från händelsen här nedan.

Men några hundra år verkar madammen inte ha varit. Avstånden mellan årsringarna visade sig vara centimeterstora. De sista ljuva åren, då vi ägt torpet, utgjorde nästan hälften av trädets omfång. Om det beror på god vattentillgång eller om marken innehåller en massa näring i form av nedgrävd latrin låter vi vara osagt.

Det var den praktiska biten.

Nu kommer det emotionella.

Det känns lite tomt. Granen har så länge vi minns stått som ett stadigt bokstöd mot husets högra sida. Och varje sommarmorgon har vi öppnat fönstret på gavelkammaren och tittat på fåglar och ekorrar som tittat tillbaka på oss från sina grenar. Nu är det tomt. Hela gårdsbilden blev litet skev. Träd som vi inte ens tänkt på tidigare har plötsligt kommit i blickfånget. Sneda, vridna och fula eftersom de hela sin uppväxt fått kämpa sig ut ur granens skugga, mot ljuset. Ska vi såga ner dem? Eller ska vi ge dem en chans att sträcka ut? Än har vi inte bestämt oss. Kanske ser de bättre ut när löven slagit ut.

Beslutet hastar inte. Vi har 30 meter stam att ta hand om först. Vi betalade bara för fällningen. Resten hoppas jag att svärfar finfördelar med sin motorsåg. Av stockarna bygger vi kanske en grillplats. Av grenarna gör vi en gigantisk majbrasa.

Men platsen, där granen stod, där planterar vi nog ett äppleträd. Ett träd som kan pollinera vårt fattiga Säfvstaholmsträd. Med den jorden är det säkert ett fullstort produktionsträd i Österlen-klass om bara något år.

Bergets äpplecider – hur låter inte det?

/Micke

Om torpetberget

Vi som bloggar heter Christina Jarnlid och Mikael Lindblom och vi bor i Kristinehamn i östra Värmland. Under en längre tid hade vi letat efter ett fritidshus i vår närhet. Inget plinthus från 60-talet. Utan ett hus med anor. Något att försöka bevara. Utan att för den skull göra ett skansenhus av det. Under sensommaren 2009 hittade vi ett charmigt torp mellan Kristinehamn och Karlstad på Blocket. I annonsen – ett sött torpparadis med skogstomt. Efter visningen en solig sommardag kunde vi konstatera att det söta huset hade hål i taket, vattenskador, tvivelaktiga golv och utdömd skorsten. Helt perfekt! 2014 tog vi det stora steget och flyttade ut till det lilla torpet. Följ med oss på vår resa mot vårt drömtorp. Välkomna!
Det här inlägget postades i hantverkare, trädgård. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Säg hej till Ola!

  1. Odd Valleryd skriver:

    Va enkelt allt är…när man kan det! Någon sa,
    -Om man gör rätt så blir det bra, Ola verkar jobba enligt den enkla devisen. Jag tycker ni gjorde rätt, Berget ser mycket trevligare ut utan granen. grattis.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s