Har vi sagt att det är mysigt med utedass? I så fall har vi ljugit. I alla fall under vinterhalvåren. På sommaren, helst en
Golvet är borta och markisoleringen, halmen, är avlägsnad.
midsommarnatt, finns det däremot inget bättre än att kunna placera rumpan på en frigolitsits i ett hemlighus med öppen dörr mot skog och djurliv. Då går vi gärna några extra barfotasteg i regnvått gräs. Men en kylig becksvart midvinternatt – icke.
Därför har vi synkront veckat våra pannor och funderat på hur vi skulle kunna bygga ut för att få ett dassutrymme utan att förändra torpets karaktär. Skisserna har varit lika många som lingonen i skogen. Enkla ritningar har värkts fram i Google sketchup, Indesign och på vanliga servetter med rödvinsfläckar. Utan att vi blivit klokare, överens eller speciellt nöjda med resultaten.
Men nu har vi bestämt oss. Vi bygger en isolerad låda inuti den befintliga ryggsäcken som redan finns på baksidan. I den del som idag är snickarbod och förråd. Resultatet kommer att bli ett litet, liitet rum på max fem kvadratmeter. Där vi förhoppningsvis kommer att få plats med en Separett-toalett och en duschkabin. En fördel är att vi redan har en dörr från köket som går till rummet. En annan är att varmvattenberedaren och hydroforen som hänger på väggen kommer att kunna vara påslagna året runt om vi bara sätter upp ett litet element. Då slipper vi krånglet med att lossa kopparrör och tömma vattensystem varje höst. Jag längtar redan.
Men nu kommer en byggnadsvårdsbekännelse.
Toalettrummet kommer inte att lerklinas. Inte heller kommer vi att isolera med vare sig kutterspån eller lin. Vi kommer inte heller att bygga med timmer eller utsmycka väggarna med vackra handblåsta fönster. Ja vet, det låter befängt. Men det beror helt enkelt på att det inte fanns toaletter inomhus på 1800-talet. Och att ett rum med vattenambitioner kräver sina offer. Vi isolerar på ett modernt sätt men sätter pärlspont på väggarna och brädor i taket. Och vi målar med linoljefärg. Det gör att det förhoppningsvis kommer att fungera med resten av huset. Men på golvet måste vi ha en trist plastmatta som vattenuppsamlare. En kompromiss för att göra försäkringsbolaget nöjd.
Men – vi lyckades utan problem förhandla bort plastfolien i väggarna. ”Det är inte så vanligt längre”, fick vi höra av hantverkaren som vi anlitat som konsult. Där ser man.
Vi ”bakåtsträvare” har alltså haft rätt i alla dessa år.
Micke
För att kunna göra en ny stabil trossbotten fick vi ta bort två av stockarna som det gamla oisolerade plankgolvet låg på. Men för att inte resten av uthuset skulle rasa fick vi samtidigt ”bära av” den del som ska stå kvar. En gjuten klack, fixerad med armeringsjärn som borrats ner i berget, blev en stabil vågrät yta att ställa ett stöd på.
Flitmyror. Jag är imponerad av er energi och kunskap. Snart är det vår och då kikar jag in på ett glas saft om ni är där 🙂
Ha ha, du är alltid välkommen på en fika eller ett glas saft! 🙂
Har också provat på vinterliv med utedass och även om jag är glad över erfarenheten känns det som att det räcker med EN vinter 🙂 Vi har hanterat vårt avsteg från strikt byggnadsvård genom att försöka göra vår våtrumsutbyggnad strikt ekobyggd istället. Ni verkar ju också ha hittat rätt nivå för era behov! De är många som anser att vi borde slänga dit några extra kvadratmeter när vi ändå håller på men alla behöver ju inte ha eget hemmaspa, och separett är ju överlägset en gammal högspolande ”korrekt” toalett på många sätt!
Puh, tack Anna! Nu stärkte du oss i vårt val att bygga litet. Även om det kommer att bli trångt. Fast på ett mysigt sätt, ha ha. Det lilla är helt i fas med resten av husets små mått. Men jag måste erkänna en sak för dig. Ett riktigt avlopp med trekammarbrunn finns i våra tankar. Och då – men bara kanske – byter vi ut Separetten mot en vatten dito. Men bara kanske. 😉
Då kommer jag inte negga det valet heller 🙂 Jag tycker de flesta beslut brukar vara bra utom de förhastade. Men jag kommer kanske (mycket ödmjukt såklart) påpeka att det finns många alternativ mellan Separett och vattentoa, och även till trekammarbrunn!
Bring it on Anna! :o)
Vi är rookies när det handlar om avlopp. Vi söker ett ekonomiskt alternativ mellan stenkista och dyrt reningsverk.
och jag har helt oplanerat gått och blivit nåt slags avloppsexpert..
Det händer ganska mycket både på lagstiftnings- och tekniksidan nu så kanske är det bra tajming att vänta några år. Ni ska väl ändå njuta ett tag av att gå på toa inomhus? 🙂
Det toa/duschrummet blir nog bara bra.
Men var hamnar nu snickarboa? Och ni river väl inte er trevliga sommardusch som imponerade på mej med sin vänliga utformning?
Och så skönt att slippa (”framåtsträvande”) plast i väggarna. Super!
Lugn bara lugn, ha ha. Vi har bara använt en tredjedel av förrådets yta. Den är byggd från gavel till gavel på baksidan. Så snickarboden är helt intakt. Och sommarduschen, och även utedasset, står kvar och kommer att användas varje sommar. Vi är ju nästan aldrig inne under den varma delen av året, ha ha.
Bra val av separett toan. Vi har en sån o är mkt nöjda. Vi har både pump o varmvattenberedare i badrummet o där har vi värmen på hela vintern. Skönt att slippa tömma systemet! Vår regel är-när man är ute går man på utedasset och när man är inne går man på separett toan 🙂
Bra regel!Den är härmed snodd, ha ha. :o)
Så är det med ”vattenutrymmen”. Inget att göra nåt åt, men jag är nyfiken på vad försäkringsbolaget sa om pärspont 🙂 Har ännu inte ringt mitt för att fråga. Och var det lite: om ni ska ha pärlspont på väggarna ska ni ha plastmatta? Jag vill ju gärna ha både pärlspont och och någon form av plattor på golvet.
Lycka till! Det kommer bli görbra 🙂
Therése
Vi har inte heller pratat med försäkringsbolaget – än. Och har i efterhand börjat fundera på om vi gör rätt. Nästa blogginlägg kommer att handla om det.