Mattias Libeck t.v är byggnadsvårdsantikvarie på Värmlands Museum. Det var han som höll i diplomutdelningen. Foto: Helena Karlsson /NWT
Ibland gör man saker som är både sött och surt på samma gång. Som att äta en gräddtårta – med citron i.
I fredags åkte vi till Värmlands museum för att ta emot diplomet – För god byggnadsvård – som vi berättat om tidigare. Det var grädden på vår tårta. På plats fanns också länets tidningar som ville veta varför just vi fått diplom. Det var citronen. Men missförstå oss inte. Vi tycker att uppmärksamheten är fantastiskt rolig. Fast man vill ju verka smart och visa att man är värd den utmärkelse man fått. Vi hade inte hunnit förbereda oss inför presskonferensen utan blev tvugna att frifräsa. Därför fanns det en syrlig smak i munnen när vi åkte dit.
Mattias från museet höll ett fint anförande och visade att han hade läst bloggen grundligt. När han kommenterade att det vi skrivit om byggnadsvård var ”både lustfyllt och underhållande, men inte pekpinneaktigt” var det på pricken hur vi tänker. För det måste vara roligt och lustfyllt att renovera. Och det måste vara okej att slänga in en vattenkran från Ikea om den fungerar med huset i övrigt. Utan att man ska behöva ta fram skämskudden. Huset ska ju fungera som bostad på 2000-talet. Och inte vara en museal inrättning.
Journalisterna på plats var som journalister brukar vara. De ställde pålästa frågor, lyssnade på svaren, och antecknade flitigt i sina block. Vi summerade fem års bloggande på fem minuter och konstaterade att det var roligt att få uppmärksamhet för en blogg som inte handlade om mode eller smink. Sen drog fotografen Helena ut oss på trappan för bildtagning.
Och någonstans där tyckte Stina att citron-smaken hade blivit mildare. På gränsen till söt.
Nu funderar vi på om vi ska häfta upp diplomet på väggen eller kosta på oss en inramning. För det hade museet tydligen sparat in på.
/Micke
Värmlands Museums diplom för god byggnadsvård 3013:
http://www.varmlandsmuseum.se/1/1.0.1.0/959/1/
Jamen så klart ska ni rama in det och hänga upp det på väggen! (Det skyddar mot mössen som gillar papper har jag märkt.)
Ha ha, vi har jagat möss ända sedan vi köpte torpet. Men nu verkar vi ha täppt till det sista hålet. Om de inte gnager nya förstås. Det får nog bli ram och glas i alla fall. ;o)
Vad häftigt, det är ni väl värda, ni har en väldigt rolig blogg, och nu kom ju förklaringen till de snygga bilderna med! Hoppas ni känner er inspirerade och hittar på fler hyss under våren som vi kan få läsa om.
Supertack Louise! Vi kommer definitivt att hitta på nya ”hyss”, ha ha. Men när det gäller bilderna så lovar vi inget. Vi är lediga när vi är i torpet och då är det mobiltelefonen som oftast får vara kamera. Så sätt ingen press på oss, ha ha. ;o)
Pingback: Diplomerad Ölme-blogg! | Ölmebygden
Grattis-grattis! Det är ni väl värda! Fint att det finns lokala institutioner som ser till att uppmuntra.
Själv har jag inte kommit mig för att vare sig sätta upp diplomet eller skruva upp gjutjärnsplattan. Måste ju bara få påminna om att mina insatser minsann också är prisade!
Läser gärna här på bloggen om hur ni omsorgsfullt valt ut en ram som passar just er ;).
Ha ha ha. Vi hade klarat oss med vilken ram som helst. Resultatet kommer inte att presenterats här på bloggen. 😉