Mattias Libeck t.v är byggnadsvårdsantikvarie på Värmlands Museum. Det var han som höll i diplomutdelningen. Foto: Helena Karlsson /NWT

Ibland gör man saker som är både sött och surt på samma gång. Som att äta en gräddtårta – med citron i.

I fredags åkte vi till Värmlands museum för att ta emot diplomet – För god byggnadsvård – som vi berättat om tidigare. Det var grädden på vår tårta. På plats fanns också länets tidningar som ville veta varför just vi fått diplom. Det var citronen. Men missförstå oss inte. Vi tycker att uppmärksamheten är fantastiskt rolig. Fast man vill ju verka smart och visa att man är värd den utmärkelse man fått. Vi hade inte hunnit förbereda oss inför presskonferensen utan blev tvugna att frifräsa. Därför fanns det en syrlig smak i munnen när vi åkte dit.

Mattias från museet höll ett fint anförande och visade att han hade läst bloggen grundligt. När han kommenterade att det vi skrivit om byggnadsvård var ”både lustfyllt och underhållande, men inte pekpinneaktigt” var det på pricken hur vi tänker. För det måste vara roligt och lustfyllt att renovera. Och det måste vara okej att slänga in en vattenkran från Ikea om den fungerar med huset i övrigt. Utan att man ska behöva ta fram skämskudden. Huset ska ju fungera som bostad på 2000-talet. Och inte vara en museal inrättning.

Journalisterna på plats var som journalister brukar vara. De ställde pålästa frågor, lyssnade på svaren, och antecknade flitigt i sina block. Vi summerade fem års bloggande på fem minuter och konstaterade att det var roligt att få uppmärksamhet för en blogg som inte handlade om mode eller smink. Sen drog fotografen Helena ut oss på trappan för bildtagning.

Och någonstans där tyckte Stina att citron-smaken hade blivit mildare. På gränsen till söt.

Nu funderar vi på om vi ska häfta upp diplomet på väggen eller kosta på oss en inramning. För det hade museet tydligen sparat in på.

/Micke

Värmlands Museums diplom för god byggnadsvård 3013:

http://www.varmlandsmuseum.se/1/1.0.1.0/959/1/