Svärfar kubbade gran och vi…

Vaknade i lördags av att Stinas telefon ringde. En irriterande signal som pulveriserade min REM-sömn totalt. Klockan var bara tio på förmiddagen och kroppen befann sig i blyläge. Vi svarade naturligtvis inte. När telefonen envisades med att ringa en andra gång förstod vi att det måste hänt något allvarligt. Antingen hade någon råkat skada sig, eller så stod svärföräldrarna på gårdsplanen och ville in. Det var det andra scenariet.

Svärfar hade fått en flyktig fråga för några dagar sedan om han ville hjälpa oss med granen som låg som ett spett ut i skogen. Det ville han. Och nu var han här. Innan vi fått på oss kläderna skar klingan genom stocken och den första trissan rullade nedför slänten. Svärmor klev in i köket och dukade fram semletårta och kaffe till frukost. Stina borstade tänderna över diskhon och jag stod kvar i hallen och undrade vad som hände.

Jag har aldrig varit någon morgonmänniska. Alla klockslag före tolv en ledig dag är tidig morgon för mig. Men om man får professionell hjälp av en skogvaktare kan man inte säga nej. Därför stålsatte jag mig och drog grenarna till en stor hög utan att klaga. Svärfar sågade upp granen (och en asp som vi också fällt) i precisa längder med hjälp av en tunn kvist som han mätt in och nu höll i ena handen. Klingan nuddade bara toppen av kvisten när motorsågen skar ner i träet och kubbarna rullade av i två olika längder. En som efter klyvning ska passa för kakelugnen och en, lite kortare, för vedspisen. Vi sågade också en längre bit som vi ska ha som huggkubbe. Svärfar berättade att gran inte var bra som kubbsträd så det fick bli en bit av aspen istället. Även om den tydligen bara var marginellt bättre. Ädelträd med löv skulle det vara. Men någon sådant hade vi inte liggande.

Lagom till att motorsågen tystnade var svärmor klar med sin andra bedrift – hamburgare. Gjord på mald älgkött från svärfars bössa och kryddat med svärmors hemliga blandning.

Kan en lördag bli bättre?

/Micke

… drog ris som vi lade på hög.