När B väl kom var avloppet snabbt fixat. Till höger står trekammarbrunnen och väntar på att lyftas ner i kratern.

Det är dags att prata skit.

I våras fick vi besök av miljöinspektör’n från kommunen som med myndighetshanden pekade ut lämpliga platser för vår avloppsanläggning. Eftersom torpet ligger i ”normal” skyddszon räckte det med trekammarbrunn och markbädd.

I maj kontaktade vi en entreprenör som skulle komma efter midsommar. Trodde vi ja!

Micke latar sig igen. Eller så kopplar han på rören från badrummet. Minns faktiskt inte, det ju flera månader sedan.

Tiden gick och jag ringde varje vecka för att höra hur han låg till. Men nej, han var upptagen med andra jobb. Juli blev till augusti och kvällarna blev både mörkare och kallare. Utedass har sin charm, men ska man bo i torpet ställs helt andra krav.

Det blev några sömnlösa nätter där vi funderade på om vi skulle tvingas gå på utedasset i december. För någon grävare såg vi inte till.

Men jag fortsatte med mina envisa telefonsamtal. Till slut tröttnade han nog på mitt tjat. En lördagsmorgon i slutet av augusti vaknade vi av ett herrans liv utanför sovrummet. Äntligen!
Nu gick det undan för två dagar senare kunde vi spola i toaletten för första gången. Ett stort ögonblick i Bergets historia.

Men trädgården ser ut som… fan. Borta är både rabatt och gräsmatta. Och leran fastnar i skorna som vi sen smutsar ner hallgolvet med.

Tanken var att vi skulle ha sått gräsmatta under hösten. Men vi prioriterade att få ordning på huset i stället. Gräsmatta får bli ett vårprojekt.

Hur själva badrummet blev kommer i ett annat inlägg.