Bokashi – hai!

Xvxxx

Här till höger ligger en mumsig blandning av kaffesump, äggskal, bröd, kött och grönsaker. Det mystiska är att matavfallet inte luktar. I botten på hinken ligger en tidning för att suga upp vätska. Till vänster en påse med bokashi-strö.

När vi flyttade till torpet i somras blev vi också sophämtningskunder. Som i de flesta kommuner fick vi två tunnor. Brunt för matavfall och grönt för brännbart.

Det har funkat bra även om den bruna tunnan luktade mök hela sommaren när ruttnande matrester låg och jäste i sommarvärmen. Jag tror till och med att spyflugorna hulkade när de flög förbi.

Men nu, när jag börjat planera årets odling, känns det fånigt att skicka iväg fin matkompost som skulle göra mer nytta i mitt grönsaksland.

Därför har jag under mörka vinterdagar samlat på mig kunskap genom att läsa bloggen Skillnadens trädgård och plöjt diverse böcker i ämnet och kommit fram till att jag ska testa bokashi-kompostering.

Den har sitt ursprung i Japan, där en professor tog fram metoden under 80-talet. Sedan dess har den spridit sig över världen. Det är själva ströet som är grejen. Det innehåller bland annat mjölksyrabakterier och jästsvampar som sätter igång en nedbrytningsprocess. Det ska lukta betydligt mindre än vanlig kompost. Än så länge stämmer det. Jag har knappt fyllt min första hink under diskbänken och det luktar nästan ingenting – lite lätt syrlig doft bara. I Sverige finns bara en tillverkare av bokashiströ och den ligger i Säffle. Så det känns lite närproducerat för oss värmlänningar.

När hinken är fylld ställer man undan den i rumstemperatur i två veckor. Därefter är det bara att knata ut till landet och gräva ner avfallet. Ett par veckor till och mikroorganismer och maskar har sett till att matresterna förvandlats till näringsrik jord. Det låter nästan för bra för att sant. Och då brukar det ju inte vara sant. Men vi får se. Hur bra eller dåligt det fungerar vet jag först när säsongen är över.

To be continued…

/Christina

Om torpetberget

Vi som bloggar heter Christina Jarnlid och Mikael Lindblom och vi bor i Kristinehamn i östra Värmland. Under en längre tid hade vi letat efter ett fritidshus i vår närhet. Inget plinthus från 60-talet. Utan ett hus med anor. Något att försöka bevara. Utan att för den skull göra ett skansenhus av det. Under sensommaren 2009 hittade vi ett charmigt torp mellan Kristinehamn och Karlstad på Blocket. I annonsen – ett sött torpparadis med skogstomt. Efter visningen en solig sommardag kunde vi konstatera att det söta huset hade hål i taket, vattenskador, tvivelaktiga golv och utdömd skorsten. Helt perfekt! 2014 tog vi det stora steget och flyttade ut till det lilla torpet. Följ med oss på vår resa mot vårt drömtorp. Välkomna!
Det här inlägget postades i Övrigt, inomhus, utomhus och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Bokashi – hai!

  1. Louise skriver:

    vad kul att ni testar! Jag har haft den i varukorgen men inte klickat på beställ… Här får man ju lappar om man inte fyller den bruna behållaren, vågar man verkligen stjäla från värmebolaget!?! De kanske släcker fjärrvärmen för en i januari om man inte lämnar över sitt blomkålsskräp!

    • Christina skriver:

      Hej! Ja, det här ska bli intressant! Naturligtvis måste man anmäla till kommunen att man vill kompostera matavfallet själv. I vår kommun är det gratis men i andra städer tar man betalt för ansökan. Jag ska även köpa en varmkompost, förmodligen en Greenline, eftersom jag inte kommer att kunna gräva ner precis allt matavfall. /Christina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s