Självklart skulle flaskorna ha patentkork.

Vi bor inte på Söder, ingen av oss bär skägg, inte heller går vi iklädda dyra märkeskläder som ser billiga ut. Men somras bryggde vi öl. Hur hipster är inte det?

Det var inte så omständligt som vi trodde. Men vi gjorde det enkelt för oss och köpte en sats från en nätbutik. I kartongen, som kom med posten, låg flaskor, jäskärl, hävert, desinfektionsvätska, torkad och krossad malt, humlepellets och jäst. Sen var det bara att följa instruktionerna. Det bökigaste var att hålla rätt temperatur samt att se till att allt som användes hade desinficerats.

För att sätta lite egen prägel på smaken la vi några svarta vinbärsblad och johannesört. När ölen var upphälld i jäskärlet var det bara att vänta i två veckor. Då var ölen redo att tappas upp på flaskor, men först efter vi tillsatt en prima (för att det ska bildas kolsyra). Därefter fick vi vänta två veckor till. Resultatet blev en IPA, som blev överraskande god – och dyr!

Cirka 1 100 kronor gav vi för satsen och flaskorna. Vi fick ut åtta ölflaskor så snittpriset på varje flaska blev… 137, 50 kronor.

Etiketten gjordes i Indesign och med hjälp av sprayklister satte vi fast dem på flaskorna.

Det roligaste var inte bryggningen utan att tillverka flasketiketten. Som ni ser på bilden fick ölen heta Karlsberg. Eftersom den som siste året-runt-boende på Berget, innan oss, hette Karl.

Vitsigt, men jag tror inte att där danska ölbryggeriet skulle gå med på att vi började med ölproduktion i någon större skala.

Nu har vi beställt en ny sats, amarillo. Undrar vad den ska heta?

Christina