Min hemliga hobby

Med björkvirke och en yxa är man i gång!

Med björkvirke och yxa är man i gång!

När jag skrev om att vi bryggt öl här på Berget bad jag om ursäkt för våra hipsterfasoner.

Men here we go again.

Jag har nämligen upptäckt en ny hobby – som är riktigt kul. Återigen är det något jag delar med skäggiga män på Söder – tälja i trä!

Här jag jag täljt fram smörkniven. Men den är ojämn och fnasig.

Här jag jag täljt fram smörkniven. Men den är ojämn och fnasig.

Förra året fick jag boken Tälj! i julklapp. Boken gav mig inspiration och jag köpte en sylvass täljkniv. Första projektet blev att skära till knoppar till en knoppbräda. Det gick bra och fingrarna sitter kvar på händerna. Men att bara tälja knoppar blev till slut tråkigt. Så jag köpte ett par skedknivar. En för att tälja från sig och en för att tälja mot sig.

Min plan var att snida till en slev. Jag hade en bit sälg som jag klöv, därefter ritade jag på träet hur sleven skulle se ut och började grovhugga ut formen med en yxa. Det gick sådär. Några felhugg med yxan och ämnet var plötsligt väldigt väldigt smalt.

Eh, ja... Den är lång i alla fall!

Eh, ja… Den är lång i alla fall!

Min tilltänkta slev krympte ner till en – sked. Men efter några timmars täljande var jag klar. Resultatet blev en jättelång men ändå liten sked. Eftersom träet var snedvuxet blev skaftet snett. Något ändamål för den kufiska skeden har jag inte hittat.

Nyligen fällde vi en björk och av den tog jag tillvara några kubbar. Färskt virke är nämligen mycket lättare att skära i. För säkerhets skull sänkte jag mina ambitioner och började tälja till en smörkniv. Jag vet – det är sånt man får göra i skolan på mellanstadiet, men jag har aldrig påstått att jag är smartare än en femteklassare heller.

Den här gången var jag lite försiktigare med yxan och fick faktiskt fram en grovhuggen smörknivsform. Efter kanske en och en halv timmas täljande var kniven klar. Jag slipade med fint sandpapper och penslade in den med paraffin. Klart!

Vad ska jag tälja till nu tycker ni?

Christina

talj3lr

Färdig – nästan. Efter bilden togs smörjde jag in den med paraffinolja.

Om torpetberget

Vi som bloggar heter Christina Jarnlid och Mikael Lindblom och vi bor i Kristinehamn i östra Värmland. Under en längre tid hade vi letat efter ett fritidshus i vår närhet. Inget plinthus från 60-talet. Utan ett hus med anor. Något att försöka bevara. Utan att för den skull göra ett skansenhus av det. Under sensommaren 2009 hittade vi ett charmigt torp mellan Kristinehamn och Karlstad på Blocket. I annonsen – ett sött torpparadis med skogstomt. Efter visningen en solig sommardag kunde vi konstatera att det söta huset hade hål i taket, vattenskador, tvivelaktiga golv och utdömd skorsten. Helt perfekt! 2014 tog vi det stora steget och flyttade ut till det lilla torpet. Följ med oss på vår resa mot vårt drömtorp. Välkomna!
Det här inlägget postades i Övrigt, Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Min hemliga hobby

  1. Camilla i Norge skriver:

    For en artig hobby! Ha prøvd litt selv, men jeg holder jo på med så mye annet også. Skjeen kan vel passe når man skal hente salt nederst i et høyt glass for eksempel. 🙂

  2. Louise skriver:

    Roligt! förstår inte hatet/ironiserandet mot att upptäcka hur man gör saker själv, det är ju roligt ju! Den känns som ett fötryckande av nörden nu när den klassiska datanörden blivit cool, men det är ju i botten samma sak. En del människor tycker om att utforska och snöa in sig på grejer, och de som helst konsumerar verkar bli lite hotade och ska dit och stämpla pretto och posör! Mer passion åt folket. Väldigt fin sked, om du fixar ett högt höganäskärl och syrar något kan du ha denna och ta upp skrapet. något spolformat till att pigga sticklinghål kanske?

    • Christina skriver:

      Tack! Javisst är det så. Mina intressen verkar sammanfalla med alla hipsters i Stockholm bara. 😉
      En sticklingspinne var ett bra förslag! Den tar jag till mig. 🙂

  3. Kurt skriver:

    Om du också kan finna något naturligt böjt vedämne (förr i tiden var man ju ute och böjde små buskar för att 20 år senare kunna skörda naturligt krokiga vedämnen!), så kan man ju tälja t ex en slev med naturlig böj.

    • Christina skriver:

      Det kallar jag slow-hantverk. 🙂 Att vänta i 20 år har jag nog inte tålamod till. Men jag håller faktiskt utkik efter böjda träbitar när vi fäller träd. Det kanske dyker upp en slev på bloggen framöver. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s