Efter några års frånvaro har jag återigen blivit inbjuden till bloggvärldens finrum. Och det kommer förhoppningsvis att göra mig gott. År av lättja har satt sina spår. Utan att jag tänkt på det har jag med tiden börjat slänga lustfyllda blickar mot plastfärger, EasyUp tapeter och byggplast. Jag har till och med råkat slänga en säck koskit uppblandat med halm och bös. Ja, ni hör ju själva hur långt nere jag varit. Inte ens AM, föreningen för Anonyma Mexitegelhusägare, har kunnat hjälpa mig. Men nu har min ”psykolog” efter tuffa förhandlingar med Stina kommit fram till en överenskommelse där jag som betalning för mina blogginlägg kommer att få bo kvar i torpet. Med tillägget att jag måste släppa tanken på en stor gasolgrill. Med elektrisk köttrotation. Med inbyggd termometer. Med bluetooth. Med överdel i termolack som skiftar färg efter temperaturen…
Fine with me. Jag ser det som en intervention.
Nu kör vi!
/Micke
Torpet Berget 
Äntligen!!
Jag kände på mig att ni saknat mig. Hej Anna!
Härligt att du är tillbaka!
Ser fram emot att se hur du svärtar snyggplåten med halvstången.
Ska göra samma sak själv i sommar 🙂
Ups! Det är ett jobb som vi förträngt. Att göra det själv visade sig vara svårare än vi först trodde. Men i vinter har en smed öppnat sina portar bara någon kilometer från där vi bor. Så det ligger nära till hands att vi kommer att göra ett besök och diskuterar saken med honom. Vi återkommer i frågan.