Hur går det här då?

bygget1lr

Tre av fyra väggar resta. I de stora facken ska fönsterrutorna stå. Under fönstren ska vi spika panel. Längst ner till vänster får Milou något slags anfall.

Det är glest mellan blogginläggen, men det beror icke på lättja. Tvärtom! Bygget har tagit all vår tid – och ork. Därför är det lite fördröjning mellan verkligheten och bloggen. Huruvida vi hann klart till midsommar kommer jag inte avslöja nu. I stället tar jag vid där förförra inlägget slutade, det vill säga i mitten av maj.

När muren var klar kunde vi äntligen börja jobba med trä igen. Allt blev genast mycket enklare. Att en femmeters byggregel kan vara så lätt jämfört med en betongsäck.

taktstolarlr

Takstolarna är ju åt fel håll tänker ni. Men nejdå, när vi kom på att man kan hänga takstolarna upp och ner i väntan på montering gick arbetet mycket bättre.

När grunden var klar rullade vi ut syllpapp på lecablocken och därefter la vi en rejäl regel (45×195 mm) på ”plasken” runt om hela muren. Vi skruvade fast brädorna med speciella lecaskruv.
Grunden fungerade sen som ställning att bygga väggarna med. Varje hörn består av en fyrskäring (95×95 mm) och väggreglarna byggdes med 45×95. Såklart i klass C24, vi är ju inga amatörer.

Nu gick det undan. Vi reste sektion efter sektion. Tre väggar tog inte lång tid. Den fjärde väggen struntade vi i, det här var i maj och då hade vi inte fått tag i några dörrar och visste därför inte hur vi skulle regla upp entrén. De färdig väggarna stagade vi upp med hjälp av snedsträvor och sen var det dags för takstolar.

miloulr

Milou bryr sig inte.

Eftersom ingen av oss riktigt visste hur man gör googlade vi och förhörde en byggkunnig släkting. När vi bestämt oss för vilken lutning taket skulle få var det egentligen inte så svårt att bygga takstolarna. Det svåra kom sen – när de skulle resas. Det blåste och varje moment blev riskfyllt när vinden slet tag i takstolarna. Nu fattar jag varför folk på byggarbetsplatser använder hjälm.

Men efter några timmars lång brottningsmatch var alla uppe och vi klarade oss utan bulor i skallen.

Fortsättning följer!

/Christina

takstolar2lr

Nu börjar det nästan se ut om som ett hus. Vem kunde tro det för några veckor sedan?

Om torpetberget

Vi som bloggar heter Christina Jarnlid och Mikael Lindblom och vi bor i Kristinehamn i östra Värmland. Under en längre tid hade vi letat efter ett fritidshus i vår närhet. Inget plinthus från 60-talet. Utan ett hus med anor. Något att försöka bevara. Utan att för den skull göra ett skansenhus av det. Under sensommaren 2009 hittade vi ett charmigt torp mellan Kristinehamn och Karlstad på Blocket. I annonsen – ett sött torpparadis med skogstomt. Efter visningen en solig sommardag kunde vi konstatera att det söta huset hade hål i taket, vattenskador, tvivelaktiga golv och utdömd skorsten. Helt perfekt! 2014 tog vi det stora steget och flyttade ut till det lilla torpet. Följ med oss på vår resa mot vårt drömtorp. Välkomna!
Det här inlägget postades i Övrigt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s