Kalasglashus

vaxthusetklartlr

En fattig, men glad kvinna, för det blev inget billigt bygge.

Glad midsommar, sa vi till våra vänner samtidigt som vi hängde på varandras axlar och försökte sno åt oss en liten tupplur utan att det skulle märkas. För bygget av ett liitet växthus hade blivit ett par tunga kvarnhjul runt våra halsar. Var det roligt? Absolut! Var det snabbt gjort? Inte alls. Och med den deadline vi hade satt fick vi jobba ända in i kaklet, eller råsponten om ni så vill. När klockan var midnatt dagen innan midsommarafton stod jag med fyrhjulingen dinglande på en stor stubbe som jag missat i det höga gräset när jag skulle köra bort de sista byggresterna från byggarbetsplatsen. Samtidigt som Christina spikade de ”sista” råspontbrädorna på gavlarna. Det var på gränsen att vi skulle hinna men  det blev klart. Eller i stort sett klart. För en del pinsamma misstag har vi gjort och som vi måste åtgärda. Golvet, av brunt trallvirke, som jag spikade dit två dagar innan hade jag lagt på fem kraftiga reglar. Med en meters mellanrum. Inte på 60 centimeter med andra ord. Trallen är 28 millimeter tjock och efter en del googlande verkade det som 80 centimeter skulle räcka för att slippa gung. Eftersom vi bara köpt material som visade sig räcka till fem reglar så blev vår logiska lösning att 80 säkert var väl tilltaget och att en meters mellanrum skulle räcka. Låt mig säga att vi hade fel. Det finns karuseller på Liseberg som gungar mindre.

xx

Spillbrädor fick bli en temporär landgång.

Men nu är det som det är. Golvet får ligga kvar ett tag till. Räkningarna från bygghandeln har grävt stora hål i våra sparkonton. Men någon gång under semestern ska vi lätta på plankorna och utöka reglarna.

Vad ska vi ha det nya glashuset till? Eftersom vi valt att ställa det på den skuggigaste platsen på hela tomten så är nog inte växthus det bästa användningsområdet. Även om det är det som vi tänker använda det till – bland annat. Nej, i första hand är det ett kalashus. Nu står det ett bockbord och sex korgstolar mitt på golvet. Och efter midsommar kan vi konstatera att det funkar finfint för tabberas. Våra gäster, som bodde i gästhuset när de var på besök, använde torpet bara när de skulle gå på toaletten. Så redan efter en dag kallade de vårt hus för dasset.

xx

Loppisen fick släppa ifrån sig lite inredningsdetaljer med trädgårdstema.

Nu ser vi fram mot en riktigt regnig sommar så vi kan sitta väl skyddade och sippa på kylda drycker. Och däremellan öppnar vi upp pardörrarna och kör in en skottkärra med jord så vi kan plantera växter i blandade krukor. Redan nu har vi citron, paprika och oliver färdiga att skörda. Men det är inget vi kan ta åt oss äran för.

/Micke

* Kolla in pardörrarna från Vadstena! Dyra men jäklar så snygga. Vi tänker inte måla om dem, än. När de kom på plats upptäckte vi att de nästa är exakt likadana som de som sitter på torpet. Vad var oddsen för det?

* Pardörrar men ingen karm. Det var det sista jag ville ha. Men efter lite jobb med tumstocken och lite finlir med stämjärnet hade vi en fullt fungerande karm efter bara två timmar. Check i boxen för karmbygge.

* Nej, huset är inte klart. Det fattas brädor på och runt taket. Dräneringen ska grusas och jord ska på plats för att jämna ut marken. Och så var det det där med färg. Vi ska naturligtvis måla hela klabbet. Jag vill ha ett gråvitt hus med fönster och dörrfoder i en annan ljus kulör. Christina vill att det ska var lika rött som resten av byggnaderna. Hon brukar få rätt när det kommer till färg men den här gången tänker jag inte att ge mig. #&%*”# (ARGA TECKEN!)

xx

Ovan från vänster: Höjdrädd byggare. Alldeles för glesa reglar. Snyggt men gungigt. Väderskyddad midsommargrillning.

Om torpetberget

Vi som bloggar heter Christina Jarnlid och Mikael Lindblom och vi bor i Kristinehamn i östra Värmland. Under en längre tid hade vi letat efter ett fritidshus i vår närhet. Inget plinthus från 60-talet. Utan ett hus med anor. Något att försöka bevara. Utan att för den skull göra ett skansenhus av det. Under sensommaren 2009 hittade vi ett charmigt torp mellan Kristinehamn och Karlstad på Blocket. I annonsen – ett sött torpparadis med skogstomt. Efter visningen en solig sommardag kunde vi konstatera att det söta huset hade hål i taket, vattenskador, tvivelaktiga golv och utdömd skorsten. Helt perfekt! 2014 tog vi det stora steget och flyttade ut till det lilla torpet. Följ med oss på vår resa mot vårt drömtorp. Välkomna!
Det här inlägget postades i Övrigt. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Kalasglashus

  1. Kurt skriver:

    Bra att kalla det kalashus, utan genomskinligt tak blir det nog också lite väl mörkt åt växter om det skulle fungera effektivt som växthus.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s