Gurkburk!

I odlingslådan där grönkålen och vitkålen växer satte jag även några plantor gurka. Men till slut blev grönkålen så stor att jag inte längre såg gurkplantorna.

Okej, då lärde jag mig nåt till nästa år, odla inte så tätt. Men döm om min förvåning när jag lyfte på skyddsnätet för några dagar sedan. På jorden under grönkålens skugga låg flera decimeterlånga och skördeklara gurkor.

Men vad gör man med dem? Jag tog en bild och la ut på Instagram och bad om tips. ”De blir godast hela och inlagda med krondill” var det någon som kommenterade.

Så jag googlade och resultatet blev en inläggning baserad på två olika recept. Så här gjorde jag.

Bergets saltgurka

  • Efter jag borstat gurkorna var taggarna inte så vassa längre.

    Cirka 0,5 kg gurkor.

  • Skölj och borsta gurkorna.
  • Gör en lag på 1 liter vatten och 1 dl salt. Rör tills saltet löst sig. Jag stack 8-10 hål i varje gurka med ett grillspett i trä (enligt receptet ska det vara en nål, men jag hittade ingen).
  • Lägg gurkorna i vattnet, med en tyngd över så att de inte flyter upp, ställ svalt i cirka ett dygn.

Dagen efter gjorde jag ättikslag.

  • 1 liter vatten
  • 0,75 dl ättiksprit (12%)
  • o,5 dl salt utan jod
  • Någon matsked socker.

Koka upp och låt kallna. Sterilisera burken/burkarna genom att ställa dem i ugnen på 125° i cirka 10-15 minuter.

Till lagen hade jag också följande:

  • ca 50 gram pepparrot skuren i bitar (ska vara konserverande)
  • En liten röd paprika
  • Några dillkronor
  • 1 msk senapsfrön
  • Några svartvinbärsblad

Varva gurkorna med pepparrot, paprika, dillkronor och svartvinbärsblad i glasburken. Häll över ättikslagen och ställ mörkt och svalt.

Jag väntade en vecka, sen var de klara. Mina sex gurkor var lagom till en 1-liters-burk.

Smaklig spis!

/Christina

Gurkorna blev jättegoda! Men Milou är nog mer sugen på leverpastejen.

Gurkorna blev jättegoda! Men Milou är nog mer sugen på leverpastejen.

Publicerat i Övrigt, inomhus | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Det går inte framåt

Alltså, grejen med före- och efterbilder är ju att det ska se bättre ut efter. Vårt växthusbygge går snarare bakåt än framåt.

Grejen med före- och efterbilder är ju att det ska se bättre ut efter. Vårt växthusbygge går mer bakåt än framåt.

I juni hade vi massor med energi, grannens grävare stod på gården och vi jobbade frenetiskt med diverse jobb i trädgården. Men så kom midsommar och med den fyra veckors ledighet.

En skulle kunna tro att med så mycket fri tid skulle vi komma långt med växthusbygget, men icke! I stället unnade vi oss en riktig semester, åkte runt lite i Sverige och Norge och hade det allmänt gött.

Nu är vi tillbaka i verkligheten igen och därmed är det dags att återuppta växthusprojektet.

I juni hyrde vi en padda och plattade till gruset så gott det gick. Ett tag tror jag till och med att allt låg i våg.

I juni hyrde vi en padda och plattade till gruset så gott det gick. Ett tag tror jag till och med att allt låg i våg.

Innan semestern hyrde vi en padda och packade gruset i grunden så gott det gick. Därefter började vi lägga ut första raden lecablock. Men vi har bara kommit halvvägs och stenarna… lutar. Det här med att få saker i våg är inte vår grej (läs inlägget om odlingslådorna).

Egentligen är det ”bara” att sätta i gång. Men att få tid till att greja hemma är lättare sagt än gjort när vi båda jobbar skift och helger. Vi får nog inse våra begränsningar och satsa på att växthuset blir klart lagom till sommaren 2017. Eller 2018.

Christina

Men allt står inte still. Odlingen fortsätter att förse oss med goda grönsaker.

Men allt står inte still. Odlingen fortsätter att förse oss med goda grönsaker.

Publicerat i Övrigt, utomhus | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Nya båten är jättebra – så länge vi är på land

En lycklig bild, innan allt dåligt hände.

En lycklig bild, innan allt dåligt hände.

Kanske läste du mitt förra Gomorron och minns att jag grämde mig över att vi inte hade någon båt. Det har vi ändrat på. Under semestern hade vi gott om tid att bevaka köp- och säljsajter så efter någon vecka rullade ett nytt flytetyg in på tomten.
Den “nya” skutan är en halvmeter längre än den gamla, är rejält mycket högre, har självläns och är utrustad med en för oss stöddig motor på 50 hästkrafter. Perfekt, trodde vi.

Men skillnaden mellan att manövrera vår lilla plasteka och den nya båten visade sig vara – e n o r m.

Därför inledde vi jungfruturen med att ramma en annan båt – i vår egen båthamn. Dessutom mitt framför båtföreningens ordförande.

Vi kan (bort)förklara det med att vi missbedömde både motorkraft och gasreglage. Vår båt klarade sig men grannbåten fick ett jack i relingen. Ägaren var som tur var av den trevliga sortens båtmänniskor så vi kunde lösa fadäsen genom att swisha över några hundra kronor. Till gelcoat eller valfri dryck.

Men en olycka kommer aldrig ensam som ni vet. Sedan dess har vi hunnit med två grundstötningar (också i hemmaviken) samt ett ofrivilligt test att svänga 180 grader, i full fart, vilket slutade med ett rejält blåmärke.

Nu är vi medlemmar i Sjöräddningssällskapet. Eftersom vi knappt kommer ut ur hemmaviken utan att något händer känns det som en billig försäkring att betala 67 kronor i månaden. Hjältarna i sjöräddningen jobbar dessutom ideellt så det vore osolidariskt att inte gå med.

Nu håller vi bara tummarna för att vi ska slippa se dem…

P.S Den här texten publicerades i VF 30 juli 2016.

Men – det ska tilläggas att en och annan båttur har varit alldeles alldeles underbar.

Men – det ska tilläggas att en och annan båttur har varit alldeles alldeles underbar.

Publicerat i Övrigt, utomhus | Märkt , , | Lämna en kommentar

Succé!

I främre lådan växer tre olika sorters sallat, spenat och sockerärter. I bakre lådan potatis.

I främre lådan växer tre olika sorters sallat, spenat och sockerärter. I bakre lådan potatis.

Ni kanske undrar om det växer i mina nya lådor. Det gör det. Jag vågar till och med påstå att det här året kommer bli det mest framgångsrika odlingsåret sedan vi köpte torpet för sju år sedan.

Här växer morot, rödbetor och purjo. I den bakre håller grön- och vitkålen på att spränga sig genom duken.

Här växer morot, rödbetor och purjo. I den bakre håller grön- och vitkålen på att spränga sig genom duken.

Sedan jag planterade i mitten av maj har det växt så lådorna bågnar – typ. Potatisblasten är en halvmeter hög, rädisorna har vi redan skördat och kålen trycker sig mot fiberduken.

I dag upptäckte jag att någon slags insekt smaskat på rädiseblasten, men att bara en gröda angripits får jag vara nöjd med.

Grönkålen är så stor nu att jag kan börja skörda den, är det någon som har tips på gott recept så tar jag gärna emot det.

Jag kommer fortsätta så i sommar. Näst på tur att petas ner i jorden är fler sockerärter och sallat. Nu är det roligt med odling igen.

Christina

Dagens frukostmacka med nyskördad rädisa, majrova och sallat. Mums!

Dagens frukostmacka med nyskördad rädisa, majrova och sallat. Mums!

Publicerat i Övrigt, utomhus | Märkt , , , | 2 kommentarer

Blomlådor med snits!

Med den lilla träbiten i hörnet går det att ställa ifrån sig ett glas eller flaska.

Blomlåda med snits! Med den lilla träbiten i hörnet går det att ställa ifrån sig ett glas eller flaska. 

När vi rev ut det gamla och slitna golvet på övervåningen förra året sparade vi några av de bästa planken. Nu har de stått ute – förvisso under tak – i ett år utan att vi har kommit på något vettigt användningsområde.

Men jag har ont om blomlådor. Vår nya trädgårdssoffa som står vid gäststugan ser lite ensam ut. Vi sitter ganska ofta där på kvällen eftersom där är det både kvällssol och vindstilla. Men har man något att dricka med sig finns inget bord att ställa glaset på.

Det var då jag kom på att jag skulle göra blomlådor av de gamla brädorna. Dessutom skulle de få en avställningsyta för glas.

Jag gjorde en ritning och för att slippa fula skruvhuvuden använde jag i stället spik och och träplugg för att sammanfoga bitarna.

Här följer en liten guide över hur jag gjorde:

Här har jag sågat till alla bitar av det gamla trägolvet. Lådan får yttermåtten 25x35 cm. De ljusa bitarna är botten.

Här har jag sågat till alla bitar av det gamla trägolvet. Lådan får yttermåtten 25×35 cm. De ljusa bitarna är botten.

Jag mätte noga var träpluggen skulle sitta. Sen gjorde jag ett hål med en syl och borrade. Pluggen och också limmats med trälim.

Jag mätte noga var träpluggen skulle sitta. Sen gjorde jag ett hål med en syl och borrade. Pluggen och också limmats med trälim.

För att få upp lådan lite från marken sågade jag till små fötter av gamla reglar. De limmade och spikade jag fast.

För att få upp lådan lite från marken sågade jag till små fötter av gamla reglar. De limmade och spikade jag fast.

Den lilla hörnbiten sågade jag till av en tunnare brädbit jag hittade. Den sitter fast med två träplugg.

Den lilla hörnbiten sågade jag till av en tunnare brädbit. Den sitter fast med två träplugg.

För att blommorna inte ska bli stående i vatten borrade jag hål i botten. Ni ser att det sticker upp spikar som jag böjt till. Ja, så blir det när man har för långa spik och inte orkar åka till bygghandeln. Spikarna är från när jag satte fast fötterna på lådan.

För att blommorna inte ska bli stående i vatten borrade jag hål i botten. Ni ser att det sticker upp spikar som jag böjt till. Så blir det när man har för långa spik och inte orkar åka till bygghandeln. Spikarna är från när jag satte fast fötterna på lådan.

Klart! I lådorna har jag planterat lavendel och pelargon.

Klart! I lådorna har jag planterat lavendel och pelargon.

Christina

Publicerat i Övrigt, utomhus | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Jobbvecka

Men se så klart det är! Att det är leråker runtomkring blundar vi för.

Men se så klart det är! För att dölja markduken har vi lagt på jord utanför ramen.

Vi har i sju år tjatat om hur viktigt det är med att ta ett projekt i taget. Men lyss! Det funkar inte när man har en grävmaskin på tomten. Just nu grävs det lite överallt. Vi har tagit bort stubbar, grävt ur diken och av bara farten försvann spireahäcken. Nu ser tomten ut som om jättemullvadar haft ett sjuhelvetes party. Det är jordhögar och kratrar överallt.

Men vi slutför också projekt. Eftersom vi haft en veckas ledighet för att pyssla i trädgården har vi blivit färdiga med odlingsytan. Vi köpte vanlig läkt på bygghandeln och spikade en ram runt odlingen, därefter åkte vi till grustaget och fyllde ett bilsläp med gårdsgrus som vi skottade ut runt lådorna. Klart!

grundlr

Det ser ut som om väggarna ska bli tjocka värdiga ett skyddsrum. Men nej, grävskopans bredd gjorde att ”diket” blev lite för brett.

Växthuset växer också fram, men inte i någon imponerande fart. När vi hade grävt ur marken insåg vi att växthuset blir på tok för stort, så vi kortade ner det med en fönsterbredd. Eftersom växthuset ligger nära vägen och torpet längst in på tomten skulle växthuset komma att se gigantiskt ut i jämförelse. Nu kommer det att se stort ut men inte jättestort – vi funderar på att döpa växthuset till… Synvillan!

 

Nästa steg blir att lägga ut lecablock, men det tar vi en annan helg.

Christina

Att ta bort spireahäcken ingår i våra trädgårdsplaner. Efter jag gått lös med röjsågen visade det sig att – vi hade gäster! Men spirean försvinner inte bara för att man sågar ner den, rötterna måste grävas bort också. Nu har vi ytterligare en krater i trädgården.

Att ta bort spireahäcken ingår i våra trädgårdsplaner. Efter jag gått lös med röjsågen visade det sig att – vi hade gäster! Men spirean försvinner inte bara för att man sågar ner den, rötterna måste grävas bort också. Nu har vi ytterligare en krater i trädgården. Yeah! P.S Klicka på bilderna så blir de större.

Publicerat i Övrigt, utomhus | Märkt , , | 1 kommentar

Äntligen!

Voilà! Men herregud vilken tid allting tagit.

Voilà! Men herregud vilken tid allting tagit. I bakgrunden, till vänster, ser ni början på ett växthusbygge. Eller i alla fall en utgrävd grund.

Aldrig har vi varit så sena med att börja odla. Förra inlägget slutade med att lådorna stod i våg, men utan spetsade stolpar i marken. Eftersom jag la sten under blev det en glipa mellan marken och lådan. Så för att inte jorden skulle rinna ut häftade jag markduk på insidan av lådorna. Duken går ner cirka 20 centimeter på marken så att jorden stannar kvar. Nästa steg var att fylla lådorna. Att ha köpejord skulle bli väldigt dyrt, inget för torpare som oss. Men av storbonden Marie fick jag lov att ta av deras gamla ensilage, perfekt att fylla upp med. Så jag kopplade på släpet på fyrhjulingen och drog i väg. Och nu får ni en snabbguide till hur man får ont i ryggen. Vid första taget med grepen högg det till i ryggen. Men jag var så fokuserad på att börja odla så jag bet ihop. Fem släp fylldes och lastades av under lika många timmar. Sen såg jag ut som en fällkniv.

Nu blev det återigen stopp i odlingsplanen. Trots mängder av värktabletter, ryggbälte och salvor tog det nästan en vecka innan jag kunde gå som en vettig människa. Frustrerande!

Sen var det bara på’t igen. I lördags klippte jag gräset och gräsklippet hamnade i de stora lådorna. Därefter hämtade jag hästgödsel hos nyss nämnda bonde. Ett fyrhjulingssläp till sex lådor. Och som sista lager – fin köpejord från Ballast.

Längst upp till vänster: här börjar jag krokna, det gamla ensilaget var både blött och tung. Men efter en dags slit låg det på plats. Med hästskit, gräs och köpejord har jag skapat en odlingslasagne. Hoppas det funkar.

Längst upp till vänster: här börjar jag krokna, det gamla ensilaget var både blött och tungt. Men efter en dags slit låg det på plats. Med hästskit, gräs och köpejord har jag skapat en odlingslasagne. Hoppas det funkar.

I dag har jag satt potatis, sått rödbetor, morötter, sockerärter, sallat, spenat och planterat småplantor av rädisa, majrova, grönkål, vitkål och purjolök. För att pynta lådorna har jag också sått ringblomma och krasse.

Om det här funkar har jag ingen aning om – det lär märkas inom några veckor.

fiberroottr

När vi grävde ner fiberkabeln blev det slang över. Av den gjorde jag ”tältpinnar” till odlingen. Med en duk över blev det en liten odlingstunnel. Förhoppningsvis håller duken borta glupska insekter.                                                         Jag måste slå ett slag för den självbevattnande roottrainern, den fungerar utmärkt. Det är dessutom enkelt att få ut plantorna utan att skada dem.

 

Publicerat i Övrigt, utomhus | Märkt , , , | 2 kommentarer

Överambitiösa odlingslådor

Här ligger ramarna, men de är inte ihopskruvade. Det blir fyra stora lådor med dubbla ramar och två små som är en ram höga.

Här ligger ramarna, men de är inte ihopskruvade. Det blir fyra stora lådor med dubbla ramar och två små som är en ram höga.

Det är en utmaning att hinna med trädgården när vi båda jobbar heltid och dessutom i skift. Och det börjar bli bråttom med odlingen. Egentligen skulle potatisen varit satt för två veckor sedan. Vi kan glömma egen midsommarpotatis i år.

Men för någon vecka sedan fick vi en ledig lucka och drog till bygghandeln för att inhandla virke. Med regelvirke på 45×195 millimeter blir det här Östvärmlands mest överdimensionerade odlingslådor. Och dyrast. Cirka 3 000 kronor för virke och skruv. Sedan tillkommer kostnader för jord och hyra av grävmaskin. Gulp! Men förhoppningen är att lådorna håller i bra många år när virket är så grovt.

Enkel ritning på enkel låda. Jag använde 90 mm långa skruv för att sätta ihop bitarna.

Enkel ritning på enkel låda. Jag använde 90 mm långa skruv för att sätta ihop bitarna.

Ursprungsplanen var att göra lådorna med yttermåtten 0,8×2 meter. Alltså sågade jag de långa brädorna med måttet 1,91. Men när jag la ut bitarna på gräsmattan tyckte jag att lådorna såg för smala ut, så i stället satte jag de korta bitarna på insidan av de långa. Nu har lådorna de konstiga måtten 0,8×1,91 meter. Se ritning intill.

Jag bar, mätte, sågade och skruvade. Att göra fyra stora lådor och två små tog mig sex timmar. Utan matuppehåll. Tur att jag var ensam hemma, hunger gör mig på orimligt grinigt humör.

Några dagar senare var Micke ledig och jag tog ut en semesterdag. Micke grävde och rättade till odlingsytan, jag körde bort stenar och rötter med fyrhjulingen. Vi tyckte att marken såg jämn ut – tills vi bar dit lådorna.

Herregud, vad det lutar! Trots 12 kubik jord lyckades vi ändå inte med att få det jämnt.

Vi tänkte att vi kompenserar lutandet med att slå i stolparna tills lådorna blir raka. Men har ni försökt perforera en hårt packad lerjord någon gång? Det går inte. De fina spetsade stolparna var gjorda helt i onödan.
Vi fick tänka om och sågade av stolparna och därefter la jag sten under lådorna tills de stod i våg. Ett jäkla jobb som tog alldeles för lång tid.

Fortsättning följer…

Det här ser ju bra ut. Men de fina stolparna jag gjorde – och dessutom brände för att de ska klara sig längre i fuktig jord – var helt omöjliga att slå ner i den hårda jorden. Det var bara att bryta ihop och såga av dem.

Det här ser ju bra ut. Men de fina stolparna jag gjorde – och dessutom brände för att de ska klara sig längre i fuktig jord – var helt omöjliga att slå ner i den hårda jorden.
Det var bara att bryta ihop och såga av dem.

Publicerat i Övrigt, utomhus | Märkt , | 2 kommentarer

Nyrenoverad soffa

sdfsdfsdf

Vi börjar logiskt längst upp till vänster: Här är bänken skrapad och slipad. Eftersom det fattades ett armstöd tillverkade jag ett nytt av en brädbit jag hittade i snickarboden. För att träet inte ska suga upp all olja i färgen gjorde jag en halvinoljning. Det betyder inte att jag bara oljade in halva soffan (som det ser ut som på bilden) utan att jag blandade 50/50 linolja och balsamterpentin. Sen var det dags att måla, 100 procent kromoxid från Ottossons.

sdfsdf

Jag brukar säga att Milou är där jag är. Så även när jag målar. 

I väntan på en grävmaskin började jag renovera soffan vi köpte i vintras. I våra ögon är möbeln nästan ny eftersom den är från mitten av 1900-talet. Men trots sin ”ringa” ålder var den rätt sliten. Färgen flagnade, det saknas ett armstöd och en bräda har lossnat.
Men med en vass skrapa tog det bara en timme att skrapa bort färgen. Efter ha vänt uppochner på snickarboden hittade jag en stump planhyvlat virke som skulle fungera som ett armstöd. Med sticksåg och slipmus försökte jag forma en kopia av det gamla armstödet. Jag lär inte bli någon möbelsnickare, men det blev något som liknade ett armstöd i alla fall.

Efter skrapningen slipade jag med fint sandpapper och sen halvinoljade jag bänken. Fram till det här läget såg bänken bara fulare och fulare ut. Men efter första lagret färg vände det och soffan blir ett riktigt smycke i trädgården. Eftersom jag inte spädde färgen med balsamterpentin hoppas jag att det räcker med två lager.

Nu är det bara att vänta på riktig vårvärme så att vi kan använda soffan.

Christina

Tada! Det blev rena julstämningen med färgerna grönt, grått och rött. Men där blir det fint att sitta i sommar.

Tada! Det blev rena julstämningen med färgerna grönt, grått och rött.

Publicerat i Övrigt, utomhus | Märkt , , , , | 2 kommentarer

Trädgårdsprojektet är inlett

Ni kanske tycker att högarna ser små ut, men ha då i åtanke att Milou inte är större än en tändsticksask.

Ni kanske tycker att högarna ser små ut, men ha då i åtanke att Milou inte är större än en tändsticksask.

Plötsligt hade vi 12 kubik jord, uppdelade i två pyramidformade högar, på tomten. Leveransen från bondgården längre ner på vägen hade kommit. Finemang, hur svårt kan det vara att kratta ut och få en jämn yta, tänkte vi.

Men vet ni hur tungt det är med lerjord? Efter 45 minuters krigande med spade och kratta, och med svettpärlor i pannan, såg högarna snarare ut som de hade växt än krympt. Vilket Sisyfosarbete…

Det här var ett jobb för en grävmaskin. En minigrävare. En sån som grannen H har. Så vi låste in spadarna i förrådet igen. Nästa helg får vi förhoppningsvis hyra den.

dfkslkföslkdf

Nu är den ”nya” spaljén nerplockad. Men det kommer bli fint med ett växthus där. Även kryddlandet fick sina kanter borttagna. I hålen har det stått lerkrukor med blandade örter. 

Så i väntan på en grävskopa monterade vi ner landet. Förra året satte vi upp en ny spaljé runt en del av landet, så det kändes ju lite knasigt att ta bort det efter så kort tid. Vi monterade också isär ”sargarna” till landet och de mindre odlingslådorna. Det mesta var ruttet men den lilla odlingslådan, som jag gjorde i fjol och hade potatis i, ska vi behålla.

Det mest intressanta var ändå att dra upp spaljéstolparna. Förra året brände jag ändarna som en slags impregnering. Läs inlägget här. Och det har fungerat! När jag drog upp dem såg de nya ut. Hurra för gamla beprövade metoder.

Christina

De brända spetsarna ser ut som de gjorde för ett år sedan.

De brända spetsarna ser ut som de gjorde när vi slog ner dem. Trots att de stått i fuktig odlingsjord ett helt år.

Publicerat i Övrigt, utomhus | Märkt , , | Lämna en kommentar